Förbättrade resultat för sjukvården!

Jag spanar i det just publicerade dödsorsaksregistret för 2008, http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18014/2010-4-31.pdf.
Där finns en hel del intressant. Man skriver bl a om s k åtgärdbar dödlighet. Detta begrepp vill fånga dels hur framgångsrik sjukvården är, d v s hur det går när man väl har blivit sjuk, dels hur hälsopolitiken fungerar, d v s hur det förebyggande arbetet fungerar. För det förstnämnda måttet undersöker man t ex dödlighet i blindtarmsinflammation, gallstensinflammation och livmoderhalscancer. För det andra undersöker man lungcancer, levercirros och motorfordonsolyckor.

Man skriver: "Mellan 1987 och 2008 har kvinnornas dödstal för sjukvårdsindikatorer sjunkit kraftigast, från 39,3 per 100 000 till 19,7 per 100 000. Därefter följer sjukvårdsindikatorer
för män som har minskat från 51,0 till 31,8 per 100 000. Kvinnornas dödstal för de hälsopolitiska indikatorerna har däremot ökat under perioden 1989 till 2008, från 22,9 till 27,0 per 100 000. Den främsta orsaken till det är att kvinnornas dödlighet i lungcancer har ökat.”

Detta är egentligen enastående! På slutet av åttiotalet tyckte vi nog att vi hade en rätt bra sjukvård. Men sen 1987 har dödstalen i de sjukdomar man valt att följa alltså minskat med 50% för kvinnor och med 38% för männen. Tyvärr är resultaten vad gäller utfallet av hälsopolitiken alltså sämre för kvinnor, främst till följd av deras ökande rökning.

(Till slut blir förstås dödligheten 100% vad vi än gör, men det är ointressant. In the long run we´re all dead, som John Maynard Keynes sa).

Det framgår vidare att plötslig spädbarnsdöd har minskat med knappt 90% från 1990 till 2008. Det är fortfarande ungefär dubbelt så vanligt för pojkar, men den relativa minskningen är lika stor för båda könen. Möjliga orsaker anges vara dels propagandan mot att låta barn sova på mage, dels minskande rökning.

Man konstaterar att lungcancer sedan 2005 har gått om bröstcancer som vanligaste dödsorsak bland tumörsjukdomarna för kvinnor. Och kvinnorna närmar sig männen vad gäller lungcancerdödlighet.

Hjärtkärlsjukdom är fortfarande den vanligaste dödsorsaken, men den minskar drastiskt. Den ökade under 1900-talet och nådde en topp 1981, men därefter har den minskat med hela 40%. Detta är verkligen framgångsrikt.

Självmord har minskat med drygt 1/3 från 1987 till 2008, och detta är också något att glädja sig åt, även om varje fall förstås ändå är en tragedi. Alkoholrelaterad dödlighet ligger på en ledsamt hög nivå för männen, som segar sig nedåt. Nivån ligger drygt 50% över självmorden. För kvinnor ökar alkoholrelaterad dödlighet, även om den fortfarande bara är knappt en tredjedel av männens.

Detta inlägg är pingat på http://nyligen.se/

Svart på vitt (eller snarare rött på blått) om arbetslöshet och sysselsättning

Marika Lindgren gör reklam för en rapport från Alliansfritt Sverige:

Nu har Anders Utbult på Alliansfritt Sverige gjort en alldeles fantastiskt pedagogisk sammanställning om hur det här med sysselsättningsstatistik egentligen fungerar. När det handlar om arbetsmarknad flyger ofta siffrorna i luften, från alla politiska håll, och det kan vara svårt att veta vad som egentligen gäller. Har sysselsättningen ökat? Minskat? Hur förhåller sig arbetskraftsdeltagandet till sysselsättningen? Läs Utbults rapport – det går snabbt, det är inte svårt, och du kommer att bli klokare! Now that’s folkbildning for you.

Och det är bara att instämma: Om du själv vill ta reda på hur sysselsättningen respektive arbetslösheten egentligen har utvecklats under alliansens regeringstid så förklarar rapporten detta, snabbt, enkelt och tydligt. Kolla själv, du läser hela rapporten på en kvart:
http://home.student.uu.se/anut9803/Filer/Dags%20f%f6r%20klarspr%e5k%20-%20Anders%20Utbult.pdf
Och, i allra största sammanfattning, så är det precis som de flesta av oss instinktivt känner på oss: Arbetslösheten var på väg ner vid maktövertagandet 2006, men har sedan ökat, från knappt 6.5% till drygt 9%. Och den fortsätter att öka. Och precis tvärtom med sysselsättningen.

Själva begreppet "arbetslinje" har bara varit snack. Skattesänkarlinje har det varit!

Sjukförsäkringsdebatten: Jag tror att högern är på defensiven!

Jag hade tänkt samla mig till ett referat här på bloggen av Åke Thörns viktiga artikel i senaste Läkartidningen, om sjukförsäkringsdebatten. Men det behövs inte, för det har Kjell Rautio på TCO redan gjort, här http://www.utredarna.nu/kjellrautio/2010/04/14/fler-spruckna-myter-och-faktoider-i-sjukforsakringsdebatten/.

Thörn skriver bl a: “De senaste årens förändringar av sjukförsäkringens regler och anvisningar har skett utifrån överutnyttjandedefinitionens perspektiv och resulterat i en rigid och fyrkantig tillämpning. De framställs ofta av förespråkarna som vore de nödvändiga av helt neutrala, vetenskapliga skäl./…/Det är farligt när argumenten för en förändrad sjukförsäkring ges en förment vetenskaplig neutralitet. De viktigaste frågorna, de som utgår från värderingar, döljs nämligen och försvinner.” Det är bara att instämma.

Hanne Kjöller i DN låtsas som om det regnar. Trots att hon är en av de pressröster som ivrigast och mest ihärdigt spridit de överutnyttjandeföreställningar som nu smulas sönder så fortsätter hon att skriva om sjukförsäkringen utifrån desamma, senast förra veckan, här http://www.dn.se/ledare/signerat/vand-pa-perspektiven-1.1071479. Och hon har dessutom mage att koppla denna kampanj till Antonovskys Kasam-begrepp, i ett försök att överföra dennes goodwill till sitt budskap: "Det man borde kunna enas om är att det sista man i alla fall ska göra är att ta människor den förmåga som trots allt finns där. Att läkarna med sina sjukintyg slutar bekräfta känslan av oduglighet, sjukidentitet och brist på sammanhang. Människor borde få hjälp att komma vidare, att hitta en strategi för att lämna oförrätter och kränkningar bakom sig. Och en modell för att lära sig leva med den smärta som inte gör mindre ont för att individen berövas sitt sociala sammanhang." Läs det rödmarkerade igen! Man borde alltså kunna enas om att läkarna med sina sjukintyg skall sluta bekräfta människors känsla av oduglighet, sjukidentitet och brist på sammanhang! Det är en uppmaning som fördolt rymmer ett kontroversiellt påstående, som säger att läkarna, nu och tidigare, med sina läkarintyg har tagit ifrån människor den förmåga de trots allt hade, och bekräftat människors oduglighet etc. Det är helt analogt med den klassiska frågan "Har du slutat att slå din fru än?!" Hon vrider Antonovskys klokhet till att verka understödja hennes felaktiga tes om överutnyttjande och fusk som orsaken till de ökade sjukskrivningarna. Så fräckt!!


För övrigt ser jag i DN, apropå en annan fråga, att även Göran Rosenberg argumenterar för jämnare resursfördelning, i efterdyningarna(?) till debatten om Jämlikhetsanden av Wilkinson och Pickett, men med en ansats som är mer filosofisk än empirisk, här http://www.dn.se/ledare/kolumner/behovet-av-rattvisa-1.1058006. Det blir samma slutsats i alla fall: Alla tjänar på ett samhälle med mindre ojämlikhet.

Detta inlägg är pingat på http://nyligen.se/

E-landstingsmajoriteten vågar/förmår inte ta ansvar!

Mats Johansson har skrivit bra på sin blogg om behovet av öppna prioriteringar i vården,
http://matsjoh.blogspot.com/2010/04/halso-och-sjukvardspolitiskt-program.html.

Den nuvarande majoriteten har under hela den här valperioden visat sin ovilja/oförmåga till detsamma. Förnärvarande pågår, sent omsider, ett större prioriteringsarbete inom landstinget, utifrån det uppenbara behov som avspeglas i att sjukvården gick med ett stort underskott förra året, -140 miljoner tror jag att det var. Men det är tjänstemannaorganisationen, och ytterst landstingsdirektören, som tagit initiativ, och som driver på.

Enligt tidigare planering skulle prioriteringarna upp till politiskt beslut just innan sommaren. Men som av en händelse har man dragit ut på processen så att det politiska beslutet måste skjutas fram till veckan efter valet. Så fegt!!!

Det handlar inte om sjukförsäkringsreformen, det handlar om hotad vit överhöghet!

Varför är republikanernas ilska över Obamas sjukförsäkringsreform så omåttligt hysterisk? Förslaget blev ju efter kompromissande delvis en besvikelse för den amerikanska vänstern, för att vara alltför urvattnat. Det borde inte vara så kolossalt hotfullt för republikanerna. Två krönikor i NYT ger en del av svaret, se fr a Frank Rich här, http://www.nytimes.com/2010/03/28/opinion/28rich.html?src=me&ref=opinion
och även Paul Krugman här, http://www.nytimes.com/2010/03/26/opinion/26krugman.html?src=me&ref=opinion.

Frank Rich skriver: "That a tsunami of anger is gathering today is illogical, given that what the right calls “Obamacare” is less provocative than either the Civil Rights Act of 1964 or Medicare, an epic entitlement that actually did precipitate a government takeover of a sizable chunk of American health care. But the explanation is plain: the health care bill is not the main source of this anger and never has been. It’s merely a handy excuse(min markering. JW). The real source of the over-the-top rage of 2010 is the same kind of national existential reordering that roiled America in 1964."

Och vidare: "If Obama’s first legislative priority had been immigration or financial reform or climate change, we would have seen the same trajectory. The conjunction of a black president and a female speaker of the House — topped off by a wise Latina on the Supreme Court and a powerful gay Congressional committee chairman — would sow fears of disenfranchisement among a dwindling and threatened minority in the country no matter what policies were in play." Alltså: Det är medvetenheten om hotet mot den vita medelklassens dominans som är den egentliga springande punkten. En färgad president, en kvinnlig talman för majoriteten, en kvinnlig, spanskättad domare i Högsta domstolen och en öppet homosexuell ordförande i Kongresskommittéen?! Nej, vi står inte ut!!!

Tyskland hade Nurnbergrättegångarna. Sydafrika hade sin sanningskommission. Men den rasistiska högern i USA har aldrig riktigt tvingats ta itu med sin historia, de har bara fått ge efter stegvis. Och eftersom demografin talar emot dem kan vi förutse fortsatt skärpning, de kommer att känna sig mer och mer hotade.

Om det republikanska partiet inte förmår distansera sig från Tea Party-högern så kan det mycket väl medföra början till en marginalisering av partiet för lång tid, tror och befarar särskilt Krugman. Och hur påverkar det i så fall det politiska systemet i USA? Många frågor, och få svar.

Detta inlägg är pingat på http://nyligen.se/

Mer om sjukskrivningsmyten: Det kanske går att peta hål på den ändå?!

I "alla" media, ledarredaktioner, krönikörer, bloggar, skrivs det nu om Björn Johnssons kritik av myterna om orsaken till ökningen av sjuktalet under sent 90-tal och tidigt 2000-tal. Se t ex här http://www.dn.se/debatt/missvisande-mediebilder-om-den-hoga-sjukfranvaron-1.1036240,
och här http://ilsemarie.wordpress.com/2010/01/27/nog-nu-det-har-aldrig-handlat-om-fusk/,
och här http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article6494310.ab,
och här http://www.tcotidningen.se/bjorn-johnson-hard-debatt-om-sjukfusk-ledde-fram-till-fel-beslut,
och här http://www.bt.se/ledare/kronikorer/politikerna-borde-lyssna-till-bjorn-johnson(1796666).gm,
eller sök själv, det finns hur mycket som helst.

Även Läkartidningen har i senaste numret en intervju med Björn Johnsson, här http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=14064, med i stort sett samma innehåll som den artikel han själv skrev i DN och som startade det hela. Av läsarkommentarerna i Läkartidningen så framgår tydligt vilken stor frustration det finns hos läkarkåren över att man har uppfattats som skyldiga medaktörer till en alltför slapp tillämpning av sjukförsäkringen och rentav till fusk, som hållnings- och aningslösa mähän. Jag har tidigare skrivit på denna blogg i ämnet, bl a här http://johanwalan.blogspot.com/2010/01/missvisande-mediebilder-om-den-hoga.html.

Jag hittar dock inte någon kommentar hos Timbro. Inte heller något från DNs ledarredaktion. Denna tystnad är talande, och mycket misskrediterande. Och framför allt så har jag inte (ännu i alla fall) hittat någon som har kommit med några allvarliga invändningar mot Johnssons resonemang!!!

Denna stora uppmärksamhet gör att man kanske kan hoppas att det faktiskt går att peta hål på myterna om orsakerna till sjuktalsökningen?! Och det är ju bara att glädja sig åt i så fall. Och naturligtvis skall vi på vänsterkanten inte försumma att uppmärksamma detta. Den hetsjaktsliknande arbetslinjen har inte bara varit misslyckad, den har dessutom byggt på falska förutsättningar.

Men Björn Johnssons resonemang leder också till nya frågor: Om det nu inte var dålig arbetsmiljö som orsakade sjuktalsökningen, (och alltså inte heller fusk, lättja, maskerad arbetslöshet eller norrländsk regionalpolitik) utan snarare generella åtstramningar i arbetslivet och dessutom rehabiliteringssystemets kollaps, hur skall vi i så fall hantera detta nu?

Katrine Kielos har åtminstone en början:

"Överutnyttjande förekommer naturligtvis, men förklarar inte vad som hände. Troligast är att utveckligen i stället hängde samman med rehabiliteringssystemets kollaps, menar Johnson. Möjligheterna till arbetsträning och omplacering minskade, lättare tjänster försvann, lönebidragsmöjligheten drogs in och företagshälsovården monterades ner. Sedan renodlades sjukförsäkringen och strax därefter började sjukfrånvaron galoppera.

Denna förklaring tilltalar inte socialdemokraterna (eftersom den pekar ut några av deras reformer som utlösande faktorer).

Men än mindre de borgerliga. Idén om inbillningssjuka som ska botas med ekonomiska incitament är en av alliansens mest grundläggande.

Sverige behöver hursomhelst en mer nyanserad debatt om sjukskrivningar och Björn Johnsons bok är en utmärkt början."

Detta inlägg är pingat på http://nyligen.se/

RUT-avdragen görs av rika, och de är ineffektiva som arbetsskapare

Har någon läsare av denna blogg missat att RUT-avdraget främst görs av höginkomsttagare? Antagligen inte. Arbetsgivarorganisationen Almega försöker att få det att framstå som om användandet av avdraget är jämnt fördelat bland låg-, medel- och höginkomsttagare. Och många media, inkl t ex Ekot och Rapport, vidarebefordrar okritiskt deras resonemang. Det hela är dock nys, eller snarare ohederligt vrängande av statistik. Dessutom stämmer det inte alls att RUT-avdraget genererat 11 000 jobb, även detta är ruffel och båg, siffran är mycket lägre. Marika Åsgren reder ut ämnet här http://storstad.wordpress.com/2010/03/02/att-trixa-med-siffror/. och fr a här http://storstad.wordpress.com/2010/03/07/mer-om-mysteriet-med-hogerns-ekonomiska-cred/.