"Alla" media publicerar namn på den häktade polischefen. Är det OK?

SR, Aftonbladet, DN m fl media publicerar idag namn på den för våldtäkt misstänkte polischefen. (Dock inte t ex SvD). Han greps för tre dar sen, och häktades idag, på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt av barn.

Detta offentliggörande har gått snabbt tycker jag, för snabbt. Åtminstone i princip brukar man hävda att media inte skall avslöja namn på någon som bara är misstänkt, man ska inte ses som skyldig förrän man är dömd. Detta fall är förstås extra tillspetsat eftersom den misstänkte tydligen haft en hög profil och i olika sammanhang varit föreläsare kring frågor som rör jämställdhet och sexuella trakasserier. Men är ändå inte också hans integritet skyddsvärt? Tänk om han faktiskt är oskyldig, vilken oerhörd kränkning han i så fall har utsatts för. Liksom eventuella närstående.

Olika ansvariga utgivare och mediachefer kommer säkert att hänvisa till "allmänintresset". Eller ännu värre något i stil med "alla andra har ju redan avslöjat detta". Men det räcker inte, tycker jag.

Skulle han vara skyldig så är brottet avskyvärt, och dubbelmoralen och hyckleriet fullständigt skriande. Men det vet vi ju inte än!

The Spirit Level på svenska : Jämlikhetsanden. Läs den!

Förra årets viktigaste bok, The Spirit Level, som jag bloggat om flera gånger tidigare, fr a 090909, finns nu på svenska, Jämlikhetsanden. Knepigt namn, men oerhört viktig. Rekommenderas starkt!! Och den är förstås, om möjligt, ännu mer viktig inför valrörelsen.

Dan Josefsson recenserar i Aftonbladet idag: "I Jämlikhetsanden driver de två brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett med förkrossande vetenskaplig tyngd tesen att det är den ekonomiska ojämlikheten i sig själv som är orsak till de flesta svåra samhällsproblem. Oavsett om man undersöker psykisk och fysisk ohälsa, missbruk, övervikt, dåliga utbildningsnivåer, kriminalitet, begränsad social rörlighet eller bristande tillit människor emellan så står problemen i direkt relation till ett lands grad av ekonomisk ojämlikhet."

Och vidare: "Wilkinson och Pickett konstaterar att politiker världen över försöker komma tillrätta med sociala och medicinska problem som kriminalitet, utslagning och ohälsa genom långa rader av mer eller mindre fantasifulla punktinsatser. Bakom en tunn fasad av handlingskraft har vi i praktiken gett upp kampen för ett bättre samhälle, eftersom problemen ter sig olösliga. Mot denna apati ställer Wilkinson och Pickett begreppet ”evidensbaserad politik”. Om den rika världens politiker verkligen vill skapa en bättre framtid finns det bara en sak att göra: Minska inkomstskillnaderna.
Jämlikhetsanden är därmed en bok som vill förändra världen. Forskarna hoppas att deras avslöjande av ojämlikhetens konsekvenser ska få lika stor betydelse för politiken som upptäckten av bakteriernas roll för smittspridning en gång fick för sjukvården... Framtidens politiker (måste)överge den ovetenskapliga idén att växande inkomstklyftor kan rättfärdigas av ökad tillväxt.
Jämlikhetsanden är en fascinerande bok som inte bara är obligatorisk läsning för den svenska vänstern, utan för alla som vill skapa ett humanare samhälle."

Cancer och mobiltelefoni - inget påvisat samband

Nyheter om misstänkta larm som kan avskrivas brukar inte få så stora rubriker, men kan vara nog så viktiga nyheter. Här är en nyhet från gårdagens nummer av Läkartidningen (som i sin tur är ett referat från Journal of The National Cancer Institute),
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=13537:
"Att mobiltelefoni skulle kunna påverka risken för cancer är ett ämne som debatterats flitigt under senare år. I en undersökning presenterad i tidskriften Journal of the National Cancer Insti­tute har man inte kunnat identifiera någon ökad cancerrisk av att använda mobiltelefon. Studien bygger på ett skandinaviskt material och omfattar uppgifter om incidens för ett flertal tumörformer i hjärnan under perioden 1973–2004.
Mobiltelefonianvändningen slog igenom på bred front i mitten av 1990-talet i samtliga skandinaviska länder, vilket således gör att den aktuella studien har uppgifter som sträcker sig fram till ett decennium efter att mobiltelefoni kom att bli var mans egendom.
Någon ökad cancerincidens har man dock inte noterat. Under perioden 1974 drabbades 59 984 män och kvinnor från Sverige, Norge, Danmark och Finland i åldrarna 20–79 år av en tumörform i hjärnan. Incidensen av de två vanligaste tumörformerna i hjärnan hos vuxna, gliom och meningiom, ökade något sett under hela 30-årsperioden. Ökningen var dock inte större under perioden 1998–2003, alltså kring ett decennium efter att mobiltelefonen slagit igenom på bred front, än under perioden i stort."

Oblivious på Skylten på tisdag!

På tisdag 2010-01-05 kl 19.00 är det releaseparty för Oblivious nya skiva Goons och Masters, på Skylten. Missa inte det! Fartfylld stonerock från Linköpingsbandet, som med denna spelning också startar en miniturné, inkluderande Stockholm, Uppsala och Västervik. Annons här http://www.skylten.nu/index.asp?sid=kalender&id=197.

Vill du höra hur det kan låta? Kolla här http://www.myspace.com/oblivionlkpg, och klicka på Goons and Masters sample, så får du ett smakprov.

(Och Skylten, om det möjligen är någon bloggläsare som inte vet det, är ett musikhus, i Gamla Maskinskyltfabriken, som drivs av Sensus på Linköpings kommuns uppdrag. Och som ligger på Södra Oscarsgatan 3, vid Linköpings resecentrum, precis på andra sidan spåren).

Efter Köpenhamn 2: Jämlikhet är nyckeln också här!

Efter Köpenhamnsmötet är det än mer tydligt att det behövs en kunnig miljöopinion, som driver på! Och här, liksom i så många andra samhällsfrågor, så leder en ökad jämlikhet i resursfördelningen till en bättre situation, i detta fall en större handlingsberedskap.

Behöver man kunna tillåta sig en livsstil som innebär höga koldioxidutsläpp för att leva länge och med god hälsa? Svaret är nej! Min favoritlänk, http://www.equalitytrust.org.uk/resources/slides, bild 30, visar detta:

Och samma källa visar, bild 32, att
ökad jämlikhet leder till ökad vilja hos medborgarna att källsortera och återanvända:

Efter Köpenhamn: Från frustration till handling.

Förvirring och frustration präglar många kommentarer efter Köpenhamnsmötet, och detta stämningsläge gäller också för mig. Men kloka kommentatorer kan hjälpa oss att komma vidare.

Anna Hellgren, Dagens Arena, http://www.dagensarena.se/text/2009/12/vakna-upp-och-agera, skriver:
"Köpenhamn (kommer) framför allt att bli ihågkommet för den rika världens arrogans och massiva ovilja att ta ansvar för de följder dess ekonomiska och industrialiserade välstånd får för resten av världen och klimatet".

Och vidare: "Deras (klimatflyktingarnas) hopp står nu till den gryende klimatrörelse som visade sig på Köpenhamns gator under lördagens stora demonstration. Att den - vi, alla - förmår sätta tillräcklig press på våra regeringar så att de nästa år kommer att göra mer än att prata".

Nisha Beshara, också Dagens Arena, http://www.dagensarena.se/index.php?sid=1&pid=165#red_1, skriver:
"De rika ländernas ledare måste ge löften om konkreta åtaganden för att finansiera fattiga länders omställning och satsning på förnybara energikällor".

"Det räcker inte att fasa ut fossila bränslen i takt med att vi hittar förnybara för att begränsa koldioxidutsläppen. Det går alldeles för långsamt. I stället måste utvinningen av de fossila bränslena begränsas. Det som krävs är några länder som går före och skriver avtal om detta. När tillgången hålls nere, ökar priserna och det blir mer lönsamt att satsa på förnybar energi. Fördelen är också att det inte krävs stora avtal som alla länder måste vara med på. Det som krävs är civilkurage av några få".

NGO-arna MARTINA KRÜGER, klimatchef för Greenpeace i Norden och YLVA JONSSON STRÖMBERG, generalsekreterare på ActionAid i Sverige, http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fult-spel-bakom-klimatataganden_3953061.svd, skriver:
"Att som Sverige använda pengar ur biståndsbudgeten för att bekosta klimatåtgärder är att låta världens fattigaste betala våra klimatsatsningar. Biståndspengarna är redan avsatta, och behövs, till fattigdomsbekämpning som att exempelvis minska mödrad ödlighet, ge fattiga flickor mediciner mot hiv/aids eller en chans att gå i skolan. Enkelt förklarat bör klimatfinansieringen inte uppfattas som bistånd utan som skadestånd för de problem som de rika ländernas klimatdestruktiva utveckling orsakat".

Maria Wetterstrand (MP) vill "samla alla goda krafter", http://www.dn.se/opinion/debatt/klimatmotet-i-kopenhamn-ett-monumentalt-nederlag-1.1016462 och att dessa visar sig beredda att "gå före":
"Sverige borde ta initativ till ett nytt internationellt samarbete mellan klimatprogressiva länder. Det ska vara en progressiv koalition som utgår från klimatambitioner och förändringsbenägenhet i stället för nationsgränser – en Alliance for progressive actors. Då kan vi bidra till att möta båda dessa utmaningar...

Vi måste lämna bakom oss förhandlingstaktiken att bara jämföra sig med andras ambitioner, något som Kina, USA och EU och många andra har ägnat sig åt...

Det finns i sådana här sammanhang en oro för att vara i frontlinjen. Den som går före riskerar att vara den som gör misstagen som andra sedan kan undvika. I en klimatprogressiv allians kan länder stötta varandra, utbyta erfarenheter om fungerande lösningar, samarbeta om utveckling av ny teknik och nya metoder för klimatarbete. Det är absolut nödvändigt att den arbetar i nära dialog med forskarsamhället...

En allians av klimatprogressiva länder kan samordna politiska styrmedel för att ge tydliga långsiktiga signaler till företag att det kommer att löna sig att agera i en viss riktning...

Utöver nationer är det viktigt att andra aktörer kan samarbeta under ett progressivt paraply. En ny organisation måste knyta till sig progressiva kommuner och regioner. I USA har många delstater antagit ambitiösare klimatmål än den federala nivån i frustration över den förda politiken. Arnold Schwarzenegger efterlyste i Köpenhamn ett globalt klimatmöte för städernas utmaningar...

En klimatprogressiv allians av länder måste ha en bra dialog med de ideella organisationer som driver miljö- och utvecklingsfrågor. Den förtroendekris som uppstått mellan de politiska institutionerna och de icke regeringsanknutna rörelserna – så kallade NGO:s – under mötet i Köpenhamn kommer att ta ett tag att lösa. Folkrörelsernas röst måste få höras...

Sammantaget ser vi en utveckling där institutioner på andra nivåer än den nationella samlas för att driva en ambitiösare klimatpolitik...

Och Wetterstrand avslutar: "När de viktiga besluten inte klaras av på den högsta politiska nivån, så måste nya initiativ komma underifrån. På alla nivåer måste vi göra allt vi kan för att sprida en fortsatt positiv kraft i klimatarbetet".

Och jag, Johan, tror att det i många länder, även i Sverige, finns en stark opinion för konkreta mål, för konkreta åtgärder, för solidaritet med de fattiga som uppenbart är de som lider hårdast av klimatförändringarna. Även om det måste ske till priset av minskat välstånd, åtminstone mätt på traditionellt, ekonomiskt sätt. Jag skall återkomma till det i nästa inlägg.

Om SD: Låt dem INTE sätta dagordningen fär debatten!

Intressant artikel http://www.dn.se/opinion/debatt/ledande-politiker-har-naiv-syn-pa-sverigedemokraterna-1.1012861 om SD, och om möjliga förhållningssätt till hotet om att de skall komma in i riksdagen.

Författaren, Björn Johnson, Malmö, skriver: "Många menar att främlingsrädslan och rasismen har ökat, men detta har inget stöd i forskningen. Tvärtom tyder SOM-institutets årliga mätningar på att främlingsrädslan långsamt men säkert har minskat. Andelen som instämmer i påståendet att de ”inte skulle tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen” har till exempel minskat från 25 till 14 procent mellan 1993 och 2007."

Och han fortsätter: "Medborgarnas bild av integrationens problem (är) i hög grad en mediekonstruktion. De flesta svenskar har aldrig satt sin fot i Rosengård, Bergsjön eller Gottsunda. De hämtar sin ”kunskap” om bilbränderna, de segregerade enklaverna och de kriminella ungdomsgängen från mediernas nyhetsrapportering. Den bild som erbjuds där är skev och ensidig. Integrationsfrågan har blivit synonym med dess värsta avigsidor. SD gynnas också av att medierna hyser ett fullkomligt oproportionerligt stort intresse för det lilla extremistpartiet."

Han är kritisk till strategin att "bjuda in för att avslöja": "Det är ingen slump att SD noterade sin hittills största siffra i en opinionsmätning, 7,2 procent, strax efter Aftonbladets omdiskuterade publicering av Jimmie Åkessons debattartikel om ”det muslimska hotet”. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin verkar tro att det räcker med att avslöja SD:s lögner och överdrifter för att avskräcka väljarna, men detta tyder på en stor okunskap om hur populismen fungerar. SD behöver inte övertyga massorna – det räcker med att partiet lyckas mobilisera en tillräckligt stor andel av de invandringskritiska väljarna. Jan Helins märkliga publicistiska strategi är med stor sannolikhet det enskilt viktigaste skälet till SD:s höga opinionssiffror under hösten."

Och slutklämmen blir därför en uppmaning att inte låta SD sätta dagordningen, utan snarare att försöka "tiga ihjäl dem": Att ”ta debatten med SD” är därför en naiv strategi. När politiker som Mona Sahlin och Maud Olofsson debatterar med Jimmie Åkesson gynnar det SD, oavsett vem som vinner debatten. Partiet måste självfallet bemötas på de kommunala arenor där det redan finns representerat, men det finns ingen anledning att bjuda in det till den rikspolitiska debatten.

Vad tycker ni, bloggläsare på vänsterkanten? Först tyckte jag att ovanstående verkade lite fegt, lite defensivt. Men resonemanget kanske stämmer? Det går i alla fall ihop med den klassiska politiska strategin att inte ägna mer tid än nödvändigt åt att bemöta motståndarnas attacker, utan hellre tala om de egna frågorna.