Blue Mailbox på l´Orient

.

Reinfeldt: Mera morot till Turkiet nu!

Goda nyheter ger inga rubriker brukar man säga (ungefär). Ikväll på BBC stämmer inte detta. Två trevliga nyheter toppar Europaavdelningen:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8250361.stm
A Turkish university will for the first time teach the Kurdish language, which was banned throughout the country until 1991, Turkish officials say.
Och
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8250441.stm
Slovenia says it is ready to lift its block on Croatia's bid to join the European Union.
The announcement came after talks between Prime Minister Borut Pahor and his Croat counterpart Jadranka Kosor.
They also said they had agreed that a continuing 18-year-old border dispute would not prejudice Croatia's accession talks with the EU.

Och förra veckan rapporterade BBC om försök till avspänning mellan Turkiet och Armenien, http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8230809.stm.
Turkey and its neighbour Armenia have moved closer to establishing diplomatic ties after decades of bitter mistrust on both sides.They are to hold six weeks of domestic consultations on the move after which their parliaments will vote on it, their foreign ministries announced.
Negotiations on the mending of ties have been brokered by Switzerland.
The two countries remain deeply divided over the fate Armenians suffered under Turkish Ottoman rule.
Turkey has resisted widespread calls for it to recognise the mass killing of Armenians during World War I as an act of genocide.
Anticipation of a diplomatic breakthrough has been growing ahead of a planned visit by Armenian President Serge Sarkisian to Turkey on 14 October.
He is due to attend the return leg of a World Cup qualifying football match between the two countries.

Jag tycker att den turkiska regeringen på olika sätt "bjuder till". Nu är det läge för Sverige, under EU-ordförandeskapet, att driva på för att ånyo få fart på Turkiets process mot EU-medlemskap!

Dagens Arena är inne på samma tanke, tror jag, då man inbjuder, http://www.dagensarena.se/index.php?sid=1&pid=160&tid=3422&date=2009-9, till ett möte i Sthlm med följande text:
I år är det exakt femtio år sedan Turkiet ansökte om medlemskap i dåvarande EEC men landet står fortfarande utanför det europeiska samarbetet och ett medlemskap i unionen verkar just nu mer avlägset än på länge. I Sverige finns bland de politiska partierna ett starkt stöd för Turkiet medan bland annat de tyska kristdemokraterna och främst Frankrikes president Sarkozy anser att Turkiet inte hör hemma i EU. Som ordförandeland ökar Sveriges möjligheter att påverka den europeiska utrikespolitiken. Hur kommer Sverige agera under ordförandeskapet gentemot Turkiet och gentemot Frankrike och andra europeiska meningsmotståndare? Vad står på spel i Turkiet, och vad hade den svenska oppositionen gjort annorlunda i regeringens ställe?

Jämlikhet i samhället leder inte bara till bättre hälsa och längre liv, det leder också till större lycka!

Kolla här:http://www.equalitytrust.org.uk/resources/slides!!!!

Jag har i tidigare inlägg relaterat Michael Marmot, som skrivit om vikten av jämlikhet, ur ett hälsoperspektiv, att jämlikhet i ett samhälle gynnar alla, http://johanwalan.blogspot.com/2008/12/michael-marmot-talade-p-lkarstmman-i.html. Per Wirtén skriver om samma sak i gårdagens Dagens Arena, http://www.dagensarena.se/text/2009/09/jamlikhet-behovs. Han relaterar forskning, samlad av Wilkinson och Pickett i boken The Spirit Level, (som jag ännu inte läst, beställdes förra veckan) som visar att "en rad stora samhällsproblem kan minska med ökad jämlikhet. Sambanden mellan god hälsa och små inkomstskillnader är till exempel starka. Samma sak med skolresultat, låg brottslighet, förnöjsamhet, tillit mellan människor, psykisk hälsa, integration och förväntad livslängd. Det finns direkta samband mellan fler hjärtsjukdomar och ökad ojämlikhet.
Det är faktiskt bättre för alla - även övre medelklassen - att leva i ett mer jämlikt men något fattigare land. Man lever bättre och längre. Bokens underrubrik öppnar för ett smartare sätt att få nytt liv i jämlikhetspolitiken: Mer jämlika samhällen presterar nästan alltid bättre." I korthet: Vi lever inte bara hälsosammare och längre i jämlika samhällen, vi blir LYCKLIGARE också! Författarna har dessutom lagt ut ett bildspel på nätet, http://www.equalitytrust.org.uk/resources/slides, där resultaten i boken samlats i mycket åskådliga bilder. Kolla själv!! För t ex psykisk ohälsa är lutningen stark, d v s den psykiska hälsan är mycket bättre i jämlika samhällen än i ojämlika.

Men hur skall man hantera denna kunskap? Hur skall man omsätta den i politisk praktik? Det är en mycket fast rotad föreställning att vi får det bättre, och vi blir lyckligare, om vi blir rikare. Det är ju dessutom sant, i så måtto att i det individuella perspektivet, och inom ett givet samhälle, så lever de rika längre, bättre, friskare och lyckligare liv än de fattiga. Per Wirtén skriver att poängen "är att vägen till ett bättre samhälle inte går via höjd medelinkomst. Att bara bekämpa fattigdom är en återvändsgränd. Det är att minska skillnaderna som är nyckeln." Detta låter sig sägas, men att verkligen få gehör för detta är inte lätt. Det går precis på tvärs mot traditionella borgerliga dygder, att goda idéer, hårt arbete och framåtanda måste löna sig. Det är lätt att föreställa sig hur Jan Björklund spydigt skulle ironisera över eventuella förslag som inte bara råkar leda till utan till och med syftar till att minska skillnaderna även om det blir till priset av lite lägre materiell standard för alla.

Inom Linköpings arbetarkommun har det startats ett visionsarbete, närmast inför valet 2010 men också mer långsyftande. Kent Waltersson har påpekat att (s) har stora chanser att verkligen vinna bland sina klassiska grupper, men att detta faktiskt inte räcker för att vinna valet. "Hur skall vi knyta ihop dem i mitten med dem därnere?" Ylva Johansson resonerade i förrgår, vid ett besök i Linköping, omkring detta. Och en del av hennes svar var att det verkligen finns, också hos medelklassen, en beredskap för solidaritet, om vi bara kan möta den med en trovärdig och entusiasmerande politik. Och hon lyfte bl a fram barnen: "Vi vill något bättre för nästa generation! Varje barn är värt att investera i! Vi måste vara självkritiska, vi har inte gjort allt rätt. Men moderaterna har inte lösningen."

Jag gillade Ylvas resonemang. Och jag ser mycket fram emot att ta del av visionsarbetets resultat. Men än så länge är det många frågor som återstår. Men titta på bildspelet! Mycket illustrativt! Och (trots mina förbehåll ovan) uppmuntrande.

Vi har inte råd med vår alkoholkonsumtion! Vare sig ekonomiskt eller moraliskt-politiskt!

Det är idag helt accepterat att kräva åtgärder för att motverka tobak som hälsoproblem. Och det är förstås bra. Men det irriterar mig att vi är så tvehågsna inför alkoholen. Orsaken är förstås att rökarna, i mycket större utsträckning än alkoholanvändarna, är politiskt och kulturellt svaga.

Läkartidningen denna vecka refererar, http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12621, en artikel i Lancet. Man skriver bl a

"De kostnader som är förknippade med alkoholrelaterad sjukdom och död är föga förvånande substantiella och beräknas till ca 1 procent av hög- och me­delinkomstländers totala BNP."

Och vidare att "alkohol i dag globalt resulterar i död och sjukdomsbörda i samma nivå som rökning. Situationen kan jämföras med tobaksrökning för tio år sedan. Under det senaste decenniet har många länder, inte minst USA, gjort stora ansträngningar för att begränsa rökning med införande av rökförbud på offentliga platser, höjd tobaksskatt osv. Liknande ansträngningar bör nu göras för att få bukt med alkoholproblematiken".

Vad gäller "alkoholrelaterad sjukdomsbörda och dödlighet per land kan man konstatera att denna är nära korrelerad med den totala mängden alkohol som konsumeras i landet." Och eftersom den svenska konsumtionen är nära dubbelt så stor som den globalt genomsnittliga så är rimligen samhällskostnaden det samma.

Skillnaderna i konsumtion mellan länder är stor. Till att börja med avstår hälften av jordens befolkning helt från att dricka. Den globalt genomsnittliga konsumtionen är 6.2 liter ren alkohol/år. I Sverige dricker vi 10 liter/år, i Europa totalt ca 13 liter/år. Allra mest alkoholrelaterad ohälsa har länderna i det forna Sovjetunionen. Dock kommer Kina starkt, och här blir problemet dessutom understött av en utbredd tobaksrökning. I Kina finns 350 miljoner rökare, och andelen rökare bland vuxna män är 60% (60%, det är ju inte klokt!).

I den politiska debatten kan det vara politiskt tacksamt att kräva kraftfulla åtgärder mot våldsbrott. När en psykiskt sjuk person begår något allvarligt brott blir det stor massmediabevakning. Och ofta fokuseras på vårdens (föregivna) misslyckande. Men alkoholens betydelse också i detta sammanhang talar man inte så ofta om. Dock gör man det här, http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2793853, i ett dagensekoinslag från i våras, utifrån en jättestor (35 000 patienter) studie av psykiatriska patienter : "Alkoholen spelar en stor roll bakom våldsbrottsligheten. Så väl för vardagsbrotten som för de allra grövsta våldsbrotten. Och tvärtemot vad många tror är alkoholen en långt viktigare faktor bakom våldsbrott än vad psykisk sjukdom är."
Och vidare: "Risken för att psykiskt sjuka begår våldsbrott ökar i ytterst liten utsträckning om de inte också missbrukar alkohol eller andra droger. Men alkoholens roll bakom våldsbrotten har varken politiker eller medier varit särskilt intresserade av.
– Den är en så självklar del av vårt samhälle. Och det är lättare söka förklaringar i ovanliga saker som man själv inte har någon erfarenhet av, tror Seena Fazel, forskare vid Oxforduniversitetet."

En kortis om privat kontra offentlig sjukvårdsfinansiering

Via Esbatis kommentarer hittar jag http://www.manifestanalyse.no/-/page/show/3472_faktasjekk-hoeyre-og-frp-om-privat-helseforsikring, sammanfattning av en OECD-rapport om privat kontra offentlig finansiering av hälso- och sjukvården. Enligt rapporten har länder med hög andel offentlig finansiering
- lägre kostnader för hälso- och sjukvården(som procent av BNP),
- lägre barnadödlighet,
- något fler praktiserande läkare per 1000 invånare
än länder med hög andel privat finansiering.

Inget förvånande förstås. Men det kan ju vara bra att ha data om man från högerhåll ogrundat skulle föra fram att privat finansiering skulle leda till effektiviseringar och bättre resultat. Möter ni sådant om sjukvården så kräv debattmotståndaren på referenser! De kommer att stå svarslösa.

Och apropå detta tema: Missa inte Anne-Marie Lindgrens krönika i senaste AiP, http://www.aip.nu/default.aspx?page=2&type=ideologi, "Det där ordnar nog marknaden..."

Slå en signal till Gud?

I Corren kan man läsa, http://www.corren.se/Sverige/?articleId=4959756&date=&menuids=att Svenska kyrkan söker uppmärksamhet för kyrkovalet genom att uppmana folk att be en bön till Gud via sin mobil. (Nej, detta är inte något som jag hittar på). Corren skriver: "Enligt Marianne Ejdersten Launikari, Svenska kyrkans enhetschef för nationell kommunikation, är Svenska kyrkan sannolikt det enda trossamfund i världen som gör bönereklam via webben".
Denna idé är dock inte ny. Manhattan Transfer var inne på samma idé redan på 70-talet: "Operator, give me Jesus on the line", http://www.youtube.com/watch?v=8N0HjtDfn18&feature=related.

För övrigt så funderade jag ett ögonblick på vad Gud kunde ha för mobiloperatör. Innan jag kom på det självklara: 3. Three is a magic number, det har man ju hört. Fast jag förut inte har fattat att det gällde den gudomliga treenigheten.

Katten på råttan osv: Fredrik Andersson, Ung vänster i Linköping, gjorde mig uppmärksam, http://fredrik-rotthjarta.blogspot.com/2009/08/monumental-ojamlikhet.html, på en rapport av Emmanuel Saez, http://elsa.berkeley.edu/~saez/saez-UStopincomes-2007.pdf, som visar hur monumentalt stor ojämlikheten i inkomstfördelning i USA är.

Den rikaste tiondelen tjänar 50% av inkomsterna. Den rikaste procenten tjänar 23% av inkomsterna. Och den rikaste 10000-delen tjänar 6% av inkomsterna(!). Siffrorna är uppdaterade t o m 2007. Och skillnaderna ökar. Den rikaste procentens andel har i stort sett tredubblats från 1978, från 8 till 23%!

Bortsett från den skriande omoralen i detta så är det också oklok fördelningspolitik, i synnerhet i ett läge med lågkonjunktur och efterfrågeunderskott. Det är en gammal sanning att de fattiga konsumerar en större andel av sina inkomster än de rika, de har inte utrymme för något annat. Och därför kommer deras inkomster, i större utsträckning än de rikas, att resultera i ökad efterfrågan. Vilket bidrar till ekonomisk återhämtning.

När Timbro och andra på högerkanten hävdar att vi inte har råd med ökade statsbidrag till kommuner och landsting så är det felaktigt, av ovanstående skäl. Kommuners och landstings inkomster läggs ju inte på hög i någon större utsträckning, utan blir till löner åt relativt lågavlönade kommunanställda (ja, jag vet, också till läkare), och till efterfrågestimulerande infrastruktursatsningar.