Det handlar inte om sjukförsäkringsreformen, det handlar om hotad vit överhöghet!

Varför är republikanernas ilska över Obamas sjukförsäkringsreform så omåttligt hysterisk? Förslaget blev ju efter kompromissande delvis en besvikelse för den amerikanska vänstern, för att vara alltför urvattnat. Det borde inte vara så kolossalt hotfullt för republikanerna. Två krönikor i NYT ger en del av svaret, se fr a Frank Rich här, http://www.nytimes.com/2010/03/28/opinion/28rich.html?src=me&ref=opinion
och även Paul Krugman här, http://www.nytimes.com/2010/03/26/opinion/26krugman.html?src=me&ref=opinion.

Frank Rich skriver: "That a tsunami of anger is gathering today is illogical, given that what the right calls “Obamacare” is less provocative than either the Civil Rights Act of 1964 or Medicare, an epic entitlement that actually did precipitate a government takeover of a sizable chunk of American health care. But the explanation is plain: the health care bill is not the main source of this anger and never has been. It’s merely a handy excuse(min markering. JW). The real source of the over-the-top rage of 2010 is the same kind of national existential reordering that roiled America in 1964."

Och vidare: "If Obama’s first legislative priority had been immigration or financial reform or climate change, we would have seen the same trajectory. The conjunction of a black president and a female speaker of the House — topped off by a wise Latina on the Supreme Court and a powerful gay Congressional committee chairman — would sow fears of disenfranchisement among a dwindling and threatened minority in the country no matter what policies were in play." Alltså: Det är medvetenheten om hotet mot den vita medelklassens dominans som är den egentliga springande punkten. En färgad president, en kvinnlig talman för majoriteten, en kvinnlig, spanskättad domare i Högsta domstolen och en öppet homosexuell ordförande i Kongresskommittéen?! Nej, vi står inte ut!!!

Tyskland hade Nurnbergrättegångarna. Sydafrika hade sin sanningskommission. Men den rasistiska högern i USA har aldrig riktigt tvingats ta itu med sin historia, de har bara fått ge efter stegvis. Och eftersom demografin talar emot dem kan vi förutse fortsatt skärpning, de kommer att känna sig mer och mer hotade.

Om det republikanska partiet inte förmår distansera sig från Tea Party-högern så kan det mycket väl medföra början till en marginalisering av partiet för lång tid, tror och befarar särskilt Krugman. Och hur påverkar det i så fall det politiska systemet i USA? Många frågor, och få svar.

Detta inlägg är pingat på http://nyligen.se/