Om Jane Austen som samtidskritik(!)

Hej igen! Denna blogg har varit avsomnad under en lång semester. Nu försöker jag blåsa liv i den igen.

Minns ni bröllopet? Den vaga olust, illamående och nedstämdhet som evenemanget medförde hos mig har lagt sig, och förhoppningsvis gäller det också er, kära läsare. Icke desto mindre vill jag påminna om eländet genom att göra er uppmärksamma på en fruktansvärt bra, rolig, bitsk och klok recension av Jane Austens bok Emma som Maria Sveland skrev i DN 100619:

"I Jane Austens böcker finns alltid en kritik mot överklassens sociala konventioner som ständigt begränsade kvinnornas liv. När Emma avråder sin väninna Harriet Smith från att gifta sig med sin kärlek, den sympatiska bonden mr Martin, på grund av hans lägre sociala status, är jag som läsare tryggt vägledd och medvetandegjord om Emmas egoistiska och överklassnobbiga handlande.
”Det skulle sannerligen ha varit ett hårt slag att förlora dig, men det hade inte kunnat hjälpas. Du skulle ha kastat bort dig bland folk av lägre samhällsklass. Då hade jag fått avstå från umgänge med dig.”
Två sekel senare haglar plötsligt hänvisningar till uråldriga traditioner för att (bort)förklara en rad otidsenliga företeelser, som att Victoria var tvungen att be sin pappa kungen om lov för att gifta sig, eller att de inbjudna gästerna som nu anlänt med sina entourage bestående av kammarjungfrur och hovdamer, blir inkvarterade efter strikt hierarkisk ordning. Ju finare gäst, desto tjusigare boende.
Följaktligen har Daniels inte så adliga eller kungliga släkt blivit inkvarterad på hotell, medan de blåblodiga högdjuren intagit Slottets många rum. En tydlig värdering och indelning av människor som inte hör hemma i ett modernt demokratiskt samhälle. Lika lite som de vett och etiketts-regler som tidningarna nu citerar som om de vore livssanningar, glatt påhejade och vägledda av mrs Vett och Etikett herself, Magdalena Ribbing. Av henne får vi bland annat veta att vid ett kungligt bröllop bör man inte prata om politik eller vad bröllopet kostade (20 miljoner, varav hälften är våra skattepengar).
I stället kan man tala om hur vacker vigseln var eller hur vackert det är inne på Stockholms slott, förklarar Ribbing och avslutar det hela genom att bjuda på ett konkret exempel, en oneliner på vad man kan säga till sin bordsdam eller bordsherre.
”Titta är det inte den brasilians­ka silverservisen som står där, som drottning Josefina ärvde från sin syster som var kejsarinna?”
Kan man säga. Till exempel."

Sveland avslutar:
"Jag önskar verkligen männi­skan Victoria och människan Daniel både kärlek, kraft och mod. Men den härskna stanken som sprids från monarkins blytunga bagage önskar jag innerligt att vi alla slapp. Det har trots allt hänt än del sedan ”Emma” publicerades 1816, även om de senaste veckornas hysteri varit förvillande lik en roman av Austen."

Läs gärna hela recensionen, här
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/jane-austen-emma-1.1126307.