Leif Pagrotsky pekas ut som en het kandidat till partiledarposten, bl a av SR, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4388223. Det vore utmärkt om det blev så!
Han är erfaren, har innehaft flera olika ministerposter (kultur-, utbildning-, handel- och näringsminister). Han har integritet, han står stadigt när det blåser. Minns hans engagemang på nej-sidan i eurovalet 2003, i opposition till större delen av den övriga socialdemokratiska ledningen! Är han solkad av fraktionsstriderna inom SSU på 90-talet? Nej, naturligtvis inte. Kan han ena partiet? Ja, det tror i alla fall (minst) sju partidistrikt.
Många har sagt att för att socialdemokraterna skall kunna komma tillbaka till regeringsmakten så räcker det inte att vi vinner på hemmaplan, vi måste också spela minst oavgjort på bortaplan. D v s vi måste kunna bli starka också i medelklassen. Hur skall vi göra det? Genom triangulering? Genom att gå så långt åt höger att vi tar tillbaka dem som vi har förlorat till moderaterna? (Vi tappade endast få röster till de övriga borgerliga partierna). Nej, det måste ske genom att vi presenterar en samlad politisk idé om vad vi vill, hur vi analyserar de stora problem och utmaningar som vi står inför. Och att vi orkar-vågar-kan koppla ihop den med sammanhängande politiska förslag. Att vi presenterar en trovärdig berättelse, för att använda en floskel. Och detta måste innefatta att vi vågar utmana det nyliberala paradigmet, det problemformuleringsinitiativ som Timbro och andra tankesmedjor ryckte åt sig under 90-talet.
Regeringen är tomhänt när det gäller klimatpolitik, när det gäller den ökande ojämlikheten (som man inte ens ser som ett problem), när det gäller de sjunkande skolresultaten. Och när det gäller arbetslösheten. Jag skulle gärna se att Paggan fick chansen!
Hopp och framtidstro i Almedalen!
5 månader sedan
