Förbättrade resultat för sjukvården!

Jag spanar i det just publicerade dödsorsaksregistret för 2008, http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18014/2010-4-31.pdf.
Där finns en hel del intressant. Man skriver bl a om s k åtgärdbar dödlighet. Detta begrepp vill fånga dels hur framgångsrik sjukvården är, d v s hur det går när man väl har blivit sjuk, dels hur hälsopolitiken fungerar, d v s hur det förebyggande arbetet fungerar. För det förstnämnda måttet undersöker man t ex dödlighet i blindtarmsinflammation, gallstensinflammation och livmoderhalscancer. För det andra undersöker man lungcancer, levercirros och motorfordonsolyckor.

Man skriver: "Mellan 1987 och 2008 har kvinnornas dödstal för sjukvårdsindikatorer sjunkit kraftigast, från 39,3 per 100 000 till 19,7 per 100 000. Därefter följer sjukvårdsindikatorer
för män som har minskat från 51,0 till 31,8 per 100 000. Kvinnornas dödstal för de hälsopolitiska indikatorerna har däremot ökat under perioden 1989 till 2008, från 22,9 till 27,0 per 100 000. Den främsta orsaken till det är att kvinnornas dödlighet i lungcancer har ökat.”

Detta är egentligen enastående! På slutet av åttiotalet tyckte vi nog att vi hade en rätt bra sjukvård. Men sen 1987 har dödstalen i de sjukdomar man valt att följa alltså minskat med 50% för kvinnor och med 38% för männen. Tyvärr är resultaten vad gäller utfallet av hälsopolitiken alltså sämre för kvinnor, främst till följd av deras ökande rökning.

(Till slut blir förstås dödligheten 100% vad vi än gör, men det är ointressant. In the long run we´re all dead, som John Maynard Keynes sa).

Det framgår vidare att plötslig spädbarnsdöd har minskat med knappt 90% från 1990 till 2008. Det är fortfarande ungefär dubbelt så vanligt för pojkar, men den relativa minskningen är lika stor för båda könen. Möjliga orsaker anges vara dels propagandan mot att låta barn sova på mage, dels minskande rökning.

Man konstaterar att lungcancer sedan 2005 har gått om bröstcancer som vanligaste dödsorsak bland tumörsjukdomarna för kvinnor. Och kvinnorna närmar sig männen vad gäller lungcancerdödlighet.

Hjärtkärlsjukdom är fortfarande den vanligaste dödsorsaken, men den minskar drastiskt. Den ökade under 1900-talet och nådde en topp 1981, men därefter har den minskat med hela 40%. Detta är verkligen framgångsrikt.

Självmord har minskat med drygt 1/3 från 1987 till 2008, och detta är också något att glädja sig åt, även om varje fall förstås ändå är en tragedi. Alkoholrelaterad dödlighet ligger på en ledsamt hög nivå för männen, som segar sig nedåt. Nivån ligger drygt 50% över självmorden. För kvinnor ökar alkoholrelaterad dödlighet, även om den fortfarande bara är knappt en tredjedel av männens.

Detta inlägg är pingat på http://nyligen.se/

Svart på vitt (eller snarare rött på blått) om arbetslöshet och sysselsättning

Marika Lindgren gör reklam för en rapport från Alliansfritt Sverige:

Nu har Anders Utbult på Alliansfritt Sverige gjort en alldeles fantastiskt pedagogisk sammanställning om hur det här med sysselsättningsstatistik egentligen fungerar. När det handlar om arbetsmarknad flyger ofta siffrorna i luften, från alla politiska håll, och det kan vara svårt att veta vad som egentligen gäller. Har sysselsättningen ökat? Minskat? Hur förhåller sig arbetskraftsdeltagandet till sysselsättningen? Läs Utbults rapport – det går snabbt, det är inte svårt, och du kommer att bli klokare! Now that’s folkbildning for you.

Och det är bara att instämma: Om du själv vill ta reda på hur sysselsättningen respektive arbetslösheten egentligen har utvecklats under alliansens regeringstid så förklarar rapporten detta, snabbt, enkelt och tydligt. Kolla själv, du läser hela rapporten på en kvart:
http://home.student.uu.se/anut9803/Filer/Dags%20f%f6r%20klarspr%e5k%20-%20Anders%20Utbult.pdf
Och, i allra största sammanfattning, så är det precis som de flesta av oss instinktivt känner på oss: Arbetslösheten var på väg ner vid maktövertagandet 2006, men har sedan ökat, från knappt 6.5% till drygt 9%. Och den fortsätter att öka. Och precis tvärtom med sysselsättningen.

Själva begreppet "arbetslinje" har bara varit snack. Skattesänkarlinje har det varit!

Sjukförsäkringsdebatten: Jag tror att högern är på defensiven!

Jag hade tänkt samla mig till ett referat här på bloggen av Åke Thörns viktiga artikel i senaste Läkartidningen, om sjukförsäkringsdebatten. Men det behövs inte, för det har Kjell Rautio på TCO redan gjort, här http://www.utredarna.nu/kjellrautio/2010/04/14/fler-spruckna-myter-och-faktoider-i-sjukforsakringsdebatten/.

Thörn skriver bl a: “De senaste årens förändringar av sjukförsäkringens regler och anvisningar har skett utifrån överutnyttjandedefinitionens perspektiv och resulterat i en rigid och fyrkantig tillämpning. De framställs ofta av förespråkarna som vore de nödvändiga av helt neutrala, vetenskapliga skäl./…/Det är farligt när argumenten för en förändrad sjukförsäkring ges en förment vetenskaplig neutralitet. De viktigaste frågorna, de som utgår från värderingar, döljs nämligen och försvinner.” Det är bara att instämma.

Hanne Kjöller i DN låtsas som om det regnar. Trots att hon är en av de pressröster som ivrigast och mest ihärdigt spridit de överutnyttjandeföreställningar som nu smulas sönder så fortsätter hon att skriva om sjukförsäkringen utifrån desamma, senast förra veckan, här http://www.dn.se/ledare/signerat/vand-pa-perspektiven-1.1071479. Och hon har dessutom mage att koppla denna kampanj till Antonovskys Kasam-begrepp, i ett försök att överföra dennes goodwill till sitt budskap: "Det man borde kunna enas om är att det sista man i alla fall ska göra är att ta människor den förmåga som trots allt finns där. Att läkarna med sina sjukintyg slutar bekräfta känslan av oduglighet, sjukidentitet och brist på sammanhang. Människor borde få hjälp att komma vidare, att hitta en strategi för att lämna oförrätter och kränkningar bakom sig. Och en modell för att lära sig leva med den smärta som inte gör mindre ont för att individen berövas sitt sociala sammanhang." Läs det rödmarkerade igen! Man borde alltså kunna enas om att läkarna med sina sjukintyg skall sluta bekräfta människors känsla av oduglighet, sjukidentitet och brist på sammanhang! Det är en uppmaning som fördolt rymmer ett kontroversiellt påstående, som säger att läkarna, nu och tidigare, med sina läkarintyg har tagit ifrån människor den förmåga de trots allt hade, och bekräftat människors oduglighet etc. Det är helt analogt med den klassiska frågan "Har du slutat att slå din fru än?!" Hon vrider Antonovskys klokhet till att verka understödja hennes felaktiga tes om överutnyttjande och fusk som orsaken till de ökade sjukskrivningarna. Så fräckt!!


För övrigt ser jag i DN, apropå en annan fråga, att även Göran Rosenberg argumenterar för jämnare resursfördelning, i efterdyningarna(?) till debatten om Jämlikhetsanden av Wilkinson och Pickett, men med en ansats som är mer filosofisk än empirisk, här http://www.dn.se/ledare/kolumner/behovet-av-rattvisa-1.1058006. Det blir samma slutsats i alla fall: Alla tjänar på ett samhälle med mindre ojämlikhet.

Detta inlägg är pingat på http://nyligen.se/

E-landstingsmajoriteten vågar/förmår inte ta ansvar!

Mats Johansson har skrivit bra på sin blogg om behovet av öppna prioriteringar i vården,
http://matsjoh.blogspot.com/2010/04/halso-och-sjukvardspolitiskt-program.html.

Den nuvarande majoriteten har under hela den här valperioden visat sin ovilja/oförmåga till detsamma. Förnärvarande pågår, sent omsider, ett större prioriteringsarbete inom landstinget, utifrån det uppenbara behov som avspeglas i att sjukvården gick med ett stort underskott förra året, -140 miljoner tror jag att det var. Men det är tjänstemannaorganisationen, och ytterst landstingsdirektören, som tagit initiativ, och som driver på.

Enligt tidigare planering skulle prioriteringarna upp till politiskt beslut just innan sommaren. Men som av en händelse har man dragit ut på processen så att det politiska beslutet måste skjutas fram till veckan efter valet. Så fegt!!!