"I den offentliga sektorn finns en otrolig tröghet"

(Nedanstående skickade jag just till Corren. Och tidigare i dag direkt till herr landstingsrådet).

Till Landstingsrådet Sven-Eric Nilsson!

Alla som arbetar inom sjukvården, liksom de flesta östgötar över huvud taget, har säkert uppmärksammat Socialstyrelsens granskning i förra veckan av US och de säkerhetsproblem som Socialstyrelsen uppfattade i anslutning till det synnerligen ansträngda platsläget. Frågan har dominerat massmedia senaste dagarna. I onsdagens Corren, 100728 sid A5, diskuteras om landstingsskatten skall höjas. Din kommentar till den frågan är att ”det gäller att rationalisera och effektivisera och skapa bättre strukturer. Inget företag kan stå kvar och göra som för 50 år sedan, men i den offentliga sektorn finns en otrolig tröghet. Man är dålig på att ändra på rutiner.”

Detta svar tycker jag är både okunnigt och ignorant, det gör mig irriterad, ja på ren svenska skitförbannad. Och med tanke på att det kommer från dig som är landstingsråd för den styrande majoriteten så slår din kritik dessutom tillbaka mot dig själv. Om du tror att vi är så förändringsobenägna att vi står och arbetar som för 50 år sedan så har du ju haft gott om tid att agera.

Naturligtvis finns det, i ett så stort system som den offentliga sjukvården, alltid förbättringar som kan göras. Men det ändrar inte det faktum att vi på de flesta enheter ständigt ifrågasätter rutiner och behandlingsmetoder och försöker ”ta hem” möjliga effektiviseringsvinster. Du är mycket välkommen på ett studiebesök till ”min” vårdcentral, Ekholmen, så att jag och personalen här får berätta om hur vi försöker förbättra verksamheten och ge medborgarna bästa tänkbara vård för de medel som ställs till vårt förfogande. Och jag skulle tro att ansvariga på akutmottagningen och övriga delar av US gärna skulle göra detsamma.

Med vänlig hälsning
Johan Walan
Vårdcentralschef och distriktsläkare

Slut med tjurfäktning i Katalonien!

Tjurfäktning är en grym, vulgär och otrevlig företeelse. Tänk om någon idag skulle introducera idén till en sådan verksamhet? Givetvis skulle det inte tillåtas. Att den fortfarande kan få finnas beror förstås på att dess förespråkare hänvisar till traditionen, att det skulle vara något "genuint" och därmed fint. Men en del saker blir bättre, och nu på lunchen rapporteras en glad nyhet: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3883205.

"Det katalanska parlamentet i Spanien förbjuder tjurfäktning i regionen. Det står klart efter en omröstning.
Ingen mer tjurfäktning i Katalonien i Spanien. Det blev resultatet efter omröstningen som avslutades vid lunchtid i dag. 68 parlamentsledamöter röstade för ett förbud, 55 emot och nio avstod från att rösta".

Låt oss tala om klimatfrågan, inte om Rut!!!

Den för dagen mest e-mailade artikeln på New York Times är Paul Krugmans krönika från igår, om klimatpolitiken i USA,
http://www.nytimes.com/2010/07/26/opinion/26krugman.html?src=me&ref=opinion
Eller snarare om sabotaget mot klimatpolitiken. Med rättframma, närmast marxistiska formuleringar skriver han:
"So it wasn’t the science, the scientists, or the economics that killed action on climate change. What was it?
The answer is, the usual suspects: greed and cowardice.
If you want to understand opposition to climate action, follow the money (min fetmarkering.JW). The economy as a whole wouldn’t be significantly hurt if we put a price on carbon, but certain industries — above all, the coal and oil industries — would. And those industries have mounted a huge disinformation campaign to protect their bottom lines.
Look at the scientists who question the consensus on climate change; look at the organizations pushing fake scandals; look at the think tanks claiming that any effort to limit emissions would cripple the economy. Again and again, you’ll find that they’re on the receiving end of a pipeline of funding that starts with big energy companies, like Exxon Mobil, which has spent tens of millions of dollars promoting climate-change denial, or Koch Industries, which has been sponsoring anti-environmental organizations for two decades.
Or look at the politicians who have been most vociferously opposed to climate action. Where do they get much of their campaign money? You already know the answer."

Man kan förtvivla över att, också i Sverige, den politiska debatten och valrörelsen får domineras så av inskränkta egenintressen. (Hur många Almega-sponsrade inlägg om Rut-avdraget ska man tvingas läsa? I Corren idag fanns ytterligare ett). Jag tycker att det skriker om frånvaron av klimathotet och nödvändiga åtgärder utifrån det i den svenska valrörelsen!

Om Jane Austen som samtidskritik(!)

Hej igen! Denna blogg har varit avsomnad under en lång semester. Nu försöker jag blåsa liv i den igen.

Minns ni bröllopet? Den vaga olust, illamående och nedstämdhet som evenemanget medförde hos mig har lagt sig, och förhoppningsvis gäller det också er, kära läsare. Icke desto mindre vill jag påminna om eländet genom att göra er uppmärksamma på en fruktansvärt bra, rolig, bitsk och klok recension av Jane Austens bok Emma som Maria Sveland skrev i DN 100619:

"I Jane Austens böcker finns alltid en kritik mot överklassens sociala konventioner som ständigt begränsade kvinnornas liv. När Emma avråder sin väninna Harriet Smith från att gifta sig med sin kärlek, den sympatiska bonden mr Martin, på grund av hans lägre sociala status, är jag som läsare tryggt vägledd och medvetandegjord om Emmas egoistiska och överklassnobbiga handlande.
”Det skulle sannerligen ha varit ett hårt slag att förlora dig, men det hade inte kunnat hjälpas. Du skulle ha kastat bort dig bland folk av lägre samhällsklass. Då hade jag fått avstå från umgänge med dig.”
Två sekel senare haglar plötsligt hänvisningar till uråldriga traditioner för att (bort)förklara en rad otidsenliga företeelser, som att Victoria var tvungen att be sin pappa kungen om lov för att gifta sig, eller att de inbjudna gästerna som nu anlänt med sina entourage bestående av kammarjungfrur och hovdamer, blir inkvarterade efter strikt hierarkisk ordning. Ju finare gäst, desto tjusigare boende.
Följaktligen har Daniels inte så adliga eller kungliga släkt blivit inkvarterad på hotell, medan de blåblodiga högdjuren intagit Slottets många rum. En tydlig värdering och indelning av människor som inte hör hemma i ett modernt demokratiskt samhälle. Lika lite som de vett och etiketts-regler som tidningarna nu citerar som om de vore livssanningar, glatt påhejade och vägledda av mrs Vett och Etikett herself, Magdalena Ribbing. Av henne får vi bland annat veta att vid ett kungligt bröllop bör man inte prata om politik eller vad bröllopet kostade (20 miljoner, varav hälften är våra skattepengar).
I stället kan man tala om hur vacker vigseln var eller hur vackert det är inne på Stockholms slott, förklarar Ribbing och avslutar det hela genom att bjuda på ett konkret exempel, en oneliner på vad man kan säga till sin bordsdam eller bordsherre.
”Titta är det inte den brasilians­ka silverservisen som står där, som drottning Josefina ärvde från sin syster som var kejsarinna?”
Kan man säga. Till exempel."

Sveland avslutar:
"Jag önskar verkligen männi­skan Victoria och människan Daniel både kärlek, kraft och mod. Men den härskna stanken som sprids från monarkins blytunga bagage önskar jag innerligt att vi alla slapp. Det har trots allt hänt än del sedan ”Emma” publicerades 1816, även om de senaste veckornas hysteri varit förvillande lik en roman av Austen."

Läs gärna hela recensionen, här
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/jane-austen-emma-1.1126307.