Så här kommenterade idag Titti Nylander på Ekot de pågående israeliska bombningarna av Gazaremsan:
"Efter det att den halvårslånga vapenvilan gick ut mellan Israel och Hamas för drygt en vecka sedan, har omkring trehundra raketer och granater slagit ned i Israel.
Även om antalet dödsoffer för projektilerna har varit begränsat, är invånarnas nerver på bristningsgränsen och tålamodet slut med regeringens oförmåga att hindra islamisternas beskjutning.
Samtidigt närmar sig ett nyval i Israel, där den hårdföre högerledaren Benjamin Netanyahu hittills har legat över i opinionsmätningarna. Men kriget mot Hamas kan komma att vända opinionen, regeringen med försvarsminister Ehud Barak i spetsen har i dag ett brett stöd i Israel för sitt handlande. Israel har sannolikt också valt tidpunkten för offensiven med tanke på presidentskiftet i USA. Bättre att slå till i tomrummet mellan två presidenter än att grumla glädjen med en kris när Barack Obama tillträder om dryga tre veckor".
Och tja, ungefär sådär har väl också jag gissat att Israels regering har tänkt. Om det stämmer så är ju agerandet hårresande cyniskt. Och som vanligt sker det med samma perversa matematik, att en dödad israel måste hämnas med minst tiofalt fler palestinska liv (i det här fallet, bokstavligen, med hundrafalt fler). Varför måste då Carl Bildt ligga lågt och hänvisa till gemensamma EU-utspel? Varför kan inte Sveriges utrikesminister fördöma detta i klartext?
Ny bok: En osynlig hand som stjäl våra liv
4 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar