Sommestad och Linnér om röd politik för grön tillväxt

På begäran (!) har jag försökt sammanfatta det viktigaste från det utmärkta möte, Evig tillväxt - en grön ekonomi för en röd politik? , som Spartacus och UF ordnade idag, med Björn-Ola Linnér och Lena Sommestad som huvudtalare.

Björn-Ola Linnér (BOL) tryckte på att ett problem med Kyotoprotokollet var att man dels försökte lösa för många problem på en gång, och dels att det verktyg man tog till, nämligen handeln med utsläppsrätter, har visat sig vara ineffektivt. Det har gjort att rika, utvecklade länder inte bidrar med teknisk utveckling på energiområdet som de borde kunna, utan att de istället ”löser” sitt åtagande genom att köpa utsläppsrätter från mindre utvecklade dito. Vilket, totalt sett, har lett till att teknikutvecklingen avseende energitillgång som inte bygger på fossila bränslen, inte har blivit så god som man kunde ha hoppats. Och användande av sådana energislag MÅSTE expandera.

BOL visade en formel för växthusgaserna som jag tror var så här: Utsläpp= folkmängd*BNP/capita*energiintensitet (per BNP-enhet)*växthusgasintensitet (per energienhet). Och om vi inte vill eller kan minska folkmängden, eller BNP/capita så måste vi gå via dels energieffektivare produktion, dels bättre energislag. BOL menade att det kan bli en poäng att i stället för att fokusera för mycket på minskning av växthusgaserna så bör man sätta upp ambitiösa mål för teknikutveckling. Då får man minskningen av växthusgasutsläppen på köpet.

Lena Sommestad (LSO) knöt an till BOLs inlägg och menade att Kyotoprocessen innebar klimatpolitik som marknadspolitik, nämligen utsläppsrätterna, och det fungerade inte. Det förutsatte avregleringar, och det innebar en minimal roll för statliga initiativ (som är ett måste för mycket av teknikutvecklingen). Och det enrollerar inte medborgarna annat än som just vinstmaximerande konsumenter (hon sade inte riktigt så, detta är delvis min tolkning). LSO menade att det behövs ett ”Green New Deal” (jmf Roosevelt), med Keynesiansk politik på miljöområdet. Sverige (och andra rika länder) har ett ansvar att gå före! Offentliga aktörer bör säkerställa långsiktighet, koordination och systemtänkande i klimatomställningen. Offentliga bolag, både statliga och kommunala, bör ha höga klimatmål!

Mycket av basnödvändigheter (rent vatten, energi) har förts över till marknaden. Men det måste inte förbli så! (Snälla Vattenfall, kan ni inte sats mer på förnybar energi? Nej, vi vill inte, vi vill maximera vinsten). LSO menade också att språkbruket är viktigt. ”Ekonomiskt effektivt” implicerar att något är bra och korrekt. Men klimatfrågorna och de globala fördelningsfrågorna är i grunden etiska-moraliska.

På en fråga från auditoriet om koldioxidskatten menade LSO att skatter är bra styrmedel. Alltför höga energipriser är visserligen problematiska p g a att de fattiga skulle inte ha råd med dem. Men en koldioxidskatt skulle då kunna vara en del i en grön skatteväxling.

Slutligen påpekade LSO, apropå det dagsaktuella, att det är en skandal och en tragedi att det går att ta fram hur mycket ekonomiska resurser som helst till att rädda banker, men att det inte går till fattigdomsbekämpning och klimatpolitik!

Greklands kris är en EURO-kris!

Varför är det så fortfarande så tyst i svenska media om att Greklands kris är en EURO-kris? Det blir nästan en känsla av kejsarens nya kläder, alla vet vad felet är, men ingen säger det. Barnets roll tas bra av Lena Sommestad och Jonas Sjöstedt.

Inga moderata Solnafasoner i Linköping, tack!

Mutskandalen om byggandet av fotbollsarena i Solna, se t ex här, med kommunstyrelsens ordförande, kommundirektören och byggföretaget PEAB, är verkligen en soppa. DN publicerar idag (tyvärr inte på nätet) en bra översikt över hela affären. Det är VERKLIGEN angeläget att vi håller denna grabbiga kompiskultur borta från Linköping om/när vi skall bygga motsvarande.

Sätt stopp för skattefinansierad antroposofisk vård!

I DN idag skriver barnläkaren Mats Reimer om det upprörande faktum att den antroposofiska Vidarkliniken fortsätter att sprida myter om mässling, här: "Vidarkliniken motarbetar härigenom det viktiga smittskyddsarbete som övriga läkare inom Stockholms läns landsting bedriver. Nu måste politikerna ingripa". Och det är bara att instämma.

Reimer skriver: "Antroposofiska läkare är ofta negativa till vaccinationer, liksom Rudolf Steiner var. Man anser att barnens infektioner är andligen utvecklande; man vill att barnen skall genomgå mässling och avstår därför från vaccin. Skolmedicinen däremot ser mässling som en allvarlig virusinfektion som fortfarande dödar 100.000-tals barn varje år. Att vaccinera alla barn i världen mot mässling är ett prioriterat mål för WHO. Vi är på rätt väg och tack vare vaccinering har dödstalen minskat med 75 procent de senaste tio åren. I framtiden hägrar målet att helt utrota sjukdomen så som man lyckades göra med smittkopporna".

Och han fortsätter: "Det mest anmärkningsvärda rådet som de antroposofiska läkarna kommer med handlar om mässlingens typiska utslag. De tror av någon märklig anledning att det är viktigt att utslaget blommar ut ordentligt, och om inte det sker spontant vill man hjälpa viruset på traven. ”Det är viktigt att utslagen kommer över hela kroppen för att minska risken för komplikationer. Ser man att utslagen stannat i t ex brösthöjd, ljumskarna eller knävecken kan man ta en torr borste och kort borsta över de delar av kroppen där inga utslag finns.” Att gnugga ett febersjukt barn med en borste för att framkalla ytterligare utslag tycker jag låter som ren barnmisshandel, och att det skulle minska risken för komplikationer är förstås helt absurt".

Och Reimer avslutar: "Antroposofiska läkare har förstås rätt att ha sin världsåskådning med dess religiösa föreställningar om den andliga nyttan med mässling, men politikerna borde inte acceptera att Vidarkliniken motarbetar det viktiga smittskyddsarbete övriga läkare i den offentligt finansierade vården bidrar till. Kan de inte leva upp till samma krav som andra vårdcentraler bör de inte få vara kvar i Vårdval Stockholm; ska de bedriva religiös medicin får det ske utan skattefinansiering".

Tyvärr är det så att även vi i Östergötland har haft problem med föreställningen att mässlingvaccination skulle ge allvarliga biverkningar, fr a autism, här, och även östgötska skattemedel går till Vidarkliniken. Jag tror att en majoritet av östgötalandstingets ledamöter egentligen är negativa till att vi skattefinansierar antroposofisk vård, men att man tycker inte att det är värt att ta strid mot förespråkarna. Men jag hoppas att det ska bli ändring på detta.

Inga religiösa inslag vid skolavslutningar!

Vissa saker blir faktiskt bättre, även om det går långsamt. Skolavslutningar får hållas i kyrkor, men de får inte innehålla religiösa inslag, som böner, välsignelse eller psalmer, skriver ekot idag, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4529242.

Nähä? Inte ens psalmer? Jo, vad avser just "Den blomstertid nu kommer" har Skolinspektionen, enligt Ingegärd Hillborn, chefsjurist vid densamma, gjort bedömningen "att det är en psalm som har en tradition kring sommar och då har vi accepterat den".

Okej, det kan man väl leva med. Men för övrigt innebär detta alltså att alla vi som längtar efter ett mer modernt och sekulärt samhällsklimat, och som irriterats av den religiösa smygpropagandan vid t ex skolavslutningar, nu har vi ett ansvar att ställa krav på alla lokala skolledningar att man håller sig till ovanstående! Det ska inte gå att gömma sig bakom undanflykter som "men så har vi ju alltid gjort", eller "men det är ju bara trevligt och oförargligt". Stå på er!

Far-alfabet, om du vill svära i hälsokyrkan!

Hälsofrämjande aktiviteter inom primärvården, det är något som landstingspolitikerna alltid vill se mer av. Och vi som är ”på golvet” tycker ofta att ”jo, det kan nog vara bra, men om vi måste prioritera så får det stå tillbaka för rent sjukvårdande insatser”. Detta är bakgrunden till nedanstående sketch/alfabet, som skrevs till förra veckans distriktsläkarmöte i Norrköping. Det framfördes där av The Cozmix, den distriktsläkarkör som jag deltar i eller kanske rentav leder. FaR skall, för den som inte vet, uttydas Fysisk Aktivitet på Recept, något som vi distriktsläkare förväntas skriva till alla och envar.

Ett FaR-alfabet, att framföras av två personer, en kvinna och en man. De båda tar en bokstav var, från A till Ö, bortsett just från A och Ö som framförs unisont av alla.

Aktivitet ordineras lätt, utföras kan den på många sätt

Badminton, roligt att finta och slå, dock en akillesruptur kan man få

Curling i lag gör dig lycklig och blid, säger du glatt till en kvinna på glid

David och Goliat tog ett parti, tro bara inte att det blev remi

Elitcyklister far upp och sen ner, en spruta gör att man orkar mer

Fly like a hummingbird, sting like a bee, önskar du Ali slå, då får du tji

Golf på recept, kan det vara någe´? Man blir putt, får utslag och golfarmbåge

Hektor runt Troja sprang för sitt liv, Akilles sprang efter, som tidsfördriv

Ingo var en gång boxningens stjärna, effekten blev inte bra för hans hjärna

Jesse Owens, han sprang och hoppade glatt, och spelade därmed Hitler ett spratt

Karelin på mattan, en jätte minsann, ingen kunde svinga som han

Långfärdsskridsko på vårtunn is, ger spänning, visst, men kan ha sitt pris

Michael Phelps tar sig gärna ett dopp, med en sådan kropp tar det aldrig stopp

Nja, inte så fyndigt. Vi tar den här:
Målgång i maraton, svajigt det går, upploppet slutar ibland på en bår

Nio meter till mål, det är långt, på sex meter är det i gengäld trångt

Orientering, att snabbt hitta rätt, med en spatial störning så står man sig slätt

Pilbågsskytte blev Balders fall, av Höders mistel han dog knall och fall

Quadrupel Ögel, se elegansen, bara man klarar hålla balansen

Ryttarn som hoppar med fullblodshästen blir på akuten den flitige gästen

Rooney har kraft men därtill elegans. Bjuda upp honom? Då får du en dans

Nej, det här går inte! Det är för mycket karlar!
Ryskor i stavhopp, de flyger och far, övriga jordbor står storögda kvar

Sisyfos tragglade uppför ett berg, få stenen att stanna, se det var ett snärj

Nej, vi tar den här:
Sparven från Minsk, OS-guld -72, Olga Korbut, gymnastisk som få

OK, vi kan väl kompromissa:
Svettis och friskis kan inte va fel, om du är sliten så strax blir du hel

Svettis och friskis, det måste va rätt, på kalorierna sätter det sprätt

Nej, nu måste vi gå vidare, annars kommer vi aldrig i mål
Tennisarmbåge, det botar man lätt, med att undvika backhand rätt och slätt (?)

Upphopp, en konst som man gör med sin vrist, ner kommer hopparen alltid till sist

Volleybollen får ej nudda marken, glömmer tränaren det får han sparken

Wimbledon, kultplats för storsvenska dåd, svindyra jordgubbar, knappt kungen har råd

Och nu blir det fotboll:
Xavi, han passar säkert som så, motståndarlaget får bara se på

Yttern Garrincha på fotbollsparnassen, kobent OCH hjulbent, den halaste brassen

Zlatan han trillar så fint med sin boll, skruvar och fintar med fullständig koll

Årtag i takt kan ge flygande fart, söker man fiskero tröttnar man snart

Årskort på simhallen uppmuntrar flit, dock kan det ge dig en kronisk otit

Älskog blir följden av kärlekslågan. Sprint eller maraton? Ja det är frågan

Unisont:
Övrig nu kvarbliven aktivitet fick inte plats i vårt FaR-alfabet!

Vårdval revisited: Vad tycker landstingsledningen?

I den politiska debatten i samband med s-kongress, partiledarval mm är det många som har uttryckt kritik mot privata skolor med stora vinstuttag. Det har också påpekats att vård, skola och omsorg är sektorer som är lockande för privata aktörer för att de är förenade med så låg risk: Vi kommer förstås att fortsätta att satsa resurser på dessa sektorer även om samhället skulle hamna i en ekonomisk kris. Och dessutom anses risken för att det privata utförandet som sådant skall ifrågasättas som relativt liten. (Dock inte mindre än att Vårdföretagarna och andra lobbyingorganisationer arbetar målmedvetet och energiskt just för att motverka en ifrågasättande opinion).

VÄnsterpartiet i Östergötland har sammanställt en intressant rapport om privatiseringar inom den landstingsfinansierade sjukvården i Östergötland, med den lite slagordmässiga titeln "Vinst eller vård?",
här. Mycket läsvärt. Även om jag har följt området rapsodiskt så hade jag inte klart för mig i HUR STOR UTSTRÄCKNING de privata vårdföretagen, via ägande i långa kedjor, är baserade i skatteparadis. Detta är inte ett framtidsscenario, redan nu ägs vårdcentralerna Berga, Östertull, Kneippen, Vilbergen, Skarptorp och Medicinskt Centrum av företag med fantasifulla namn (Capman, Moteka Luxemburg SARL och Triton) som ytterst har sina säten i Jersey, Gurnsey och Luxemburg.

Jaha, hur ska vi ha det då? Ska vi ta bort vårdvalet, den reform som också mitt parti stod bakom? Jag har i olika sammanhang talat mig varm för att den östgötska utformningen av vårdvalsreformen är mycket bättre än t ex den i Stockholm, om man ser till kraven på de utförande enheterna, ersättningssystemens utformning mm. Dock har jag allt mer kommit att ta intryck av den kritik jag nämnde överst, nämligen att det är stora risker med att över huvud taget tillåta att vinstdrivande privata företag får utföra tjänster inom vård och skola, på det säkra och riskfria underlag som skattefinansiering innebär. Och som någon (Marx?) sa: egenintresset förnekar sig inte. De privata aktörerna skulle inte vara så måna att komma in på dessa marknader om de inte bedömde att här finns stora, och säkra, vinster att göra. Själva företeelsen med nollbud i upphandlingar, som vi har sett inom äldreomsorg i Linköping, borde ju få alla varningsklockor att ringa hos dem som verkligen värnar Gustav Möllers tes om att skattekronor inte får slösas bort.

Så länge som vårdcentraler togs över i privat regi av driftiga och duktiga distriktsläkarkollegor som på olika sätt drev verksamhet med god kvalité, god tillgänglighet och med god kostnadskontroll, ja, då var allt lättare att smälta. Men när dessa kollegor nu har sålt till Capman, Moteka m fl, ja då har den tjusning som även jag kunde känna inför entreprenörsandan försvunnit.

Tycker landstingsledningen att det har något värde att ha kvar primärvård i egen regi i Norrköpings tätort? I så fall är det hög tid att agera! (Eller egentligen nästan för sent).

Pagrotsky? Ja, gärna!

Leif Pagrotsky pekas ut som en het kandidat till partiledarposten, bl a av SR, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4388223. Det vore utmärkt om det blev så!

Han är erfaren, har innehaft flera olika ministerposter (kultur-, utbildning-, handel- och näringsminister). Han har integritet, han står stadigt när det blåser. Minns hans engagemang på nej-sidan i eurovalet 2003, i opposition till större delen av den övriga socialdemokratiska ledningen! Är han solkad av fraktionsstriderna inom SSU på 90-talet? Nej, naturligtvis inte. Kan han ena partiet? Ja, det tror i alla fall (minst) sju partidistrikt.

Många har sagt att för att socialdemokraterna skall kunna komma tillbaka till regeringsmakten så räcker det inte att vi vinner på hemmaplan, vi måste också spela minst oavgjort på bortaplan. D v s vi måste kunna bli starka också i medelklassen. Hur skall vi göra det? Genom triangulering? Genom att gå så långt åt höger att vi tar tillbaka dem som vi har förlorat till moderaterna? (Vi tappade endast få röster till de övriga borgerliga partierna). Nej, det måste ske genom att vi presenterar en samlad politisk idé om vad vi vill, hur vi analyserar de stora problem och utmaningar som vi står inför. Och att vi orkar-vågar-kan koppla ihop den med sammanhängande politiska förslag. Att vi presenterar en trovärdig berättelse, för att använda en floskel. Och detta måste innefatta att vi vågar utmana det nyliberala paradigmet, det problemformuleringsinitiativ som Timbro och andra tankesmedjor ryckte åt sig under 90-talet.

Regeringen är tomhänt när det gäller klimatpolitik, när det gäller den ökande ojämlikheten (som man inte ens ser som ett problem), när det gäller de sjunkande skolresultaten. Och när det gäller arbetslösheten. Jag skulle gärna se att Paggan fick chansen!

Om En dåre fri, av Beate Grimsrud

Har du läst En dåre fri, av Beate Grimsrud? Jag läste alldeles nyss ut den, och vill gärna tipsa fler om den. I korthet är det en självbiografi av en kvinna som skriver om sin svåra psykiska sjukdom. Det sägs aldrig helt klart vilken diagnos hon har, men det verkar vara en schizofren psykos eller i alla fall något liknande och nästan lika allvarligt. Hon är verkligen fenomenal på språkbehandling, på att hitta slående, fantasieggande formuleringar, ibland roliga, oftare tokroliga eller tragiska. Hon har, periodiskt, ett självskadebeteende. Hon har använt droger, särskilt i ungdomen. Bl a hasch, som ju är känt för att kunna vara psykosorsakande, och i alla fall inte alls så banalt som många trodde på sextio- och sjuttiotalen.

En vinkling som känns aktuell är hennes skildring av sin egen KBT. Hon beskriver, med ett spännande inifrånperspektiv, hur KBT kan fungera, resp inte fungera, vid en svår psykisk sjukdom. Inom primärvården har vi sedan länge tagit till oss KBT kan vara bra vid ”lättare” psykisk ohälsa. (Och ”lättare” psykiska besvär kan för all del vara ganska tungt ändå, depressioner och ångest. Men inte psykos). Vidare är det intressant att följa hennes egen beskrivning av sin osäkra könsidentitet. Även där blir det ibland lite absurt komiskt.

Mest intressant är kanske ändå hennes beskrivning av den slutna psykiatriska vården. Det är verkligen skrivet inifrån, nästan en sorts wallraffande, eller som en ”rapport från en psykiatrisk klinik”. Eller egentligen ännu bättre, eftersom det verkligen är självupplevt. Och hennes värdering av vården är nyanserad, ibland rasande kritisk men mer, och fr a mot slutet, präglad av en sorts tacksamhet.

En problematisk aspekt är autenciteten. Författaren, Beate, skriver i jagform om en kvinna som heter Eli. Denna Eli har uppenbart en mängd drag gemensamma med författaren. Jagpersonen är författare, har gett ut böcker med samma titlar som den verkliga författaren. Är hon författaren? Gör hon anspråk på att sanningsenligt skriva sin historia? Varför i så fall byta namn? Och om hon inte gör det, var går i så fall gränsen mellan fiktion och fakta?

Men, sammantaget, mycket läsvärt.

Bluffen om autism och mässlingvaccination

På min BVC-mottagning hade vi för tiotalet år sedan problem med att en grupp föräldrar inte ville att deras barn skulle få vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund, den s k MPR-sprutan. Bakgrunden var de uppgifter som då fanns om att denna vaccination gav allvarliga biverkningar, fr a ökad risk för autism. Hos oss utgick motståndet främst från en mamma som över huvud taget var skeptisk till mycket av vad sjukvården erbjöd. Bland annat hade hennes barn problem med eksem, som var (som vi tyckte) oansvarigt underbehandlade p g a moderns rädsla för kortisonkrämer. Hon påverkade också andra föräldrar, så att vaccinationsfrekvensen i vårt område under en tid gick ner till ca 85%, vilket är en så låg nivå att man i princip riskerar spridning av de nämnda sjukdomarna.

Oron byggde på en rapport som publicerats i Lancet, i vilken man tyckte sig se detta samband. Detta undersöktes i andra stora undersökningar, i vilka man inte kunde finna något samband. Så småningom avslöjades flera missförhållanden kring originalartikeln, och Lancet drog tillbaka den, och bad om ursäkt. Och efter mycket arbete, bl a vid landets BVC-mottagningar, lyckades sjukvården återställa förtroendet för det allmänna vaccinationsprogrammet vid BVC och i skolorna. En av dem som skrivit mest och bäst för allmänheten om detta är DNs vetenskapsjournalist Karin Bojs, och hon skildrar ovanstående, här, http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-vaccinbluffen-avslojad-till-slut.

Men nu visar det sig att det i själva verket var ännu värre. I veckan kom uppgifter om att den ursprungliga artikeln helt enkelt byggde på osanna, fabricerade data. Fusk helt enkelt, av författaren Andrew Wakefield!

Vad skall man dra för slutsats av detta? Var ifrågasättande till alla sensationella medicinska nyheter! Utöva källkritik! Vad säger t ex andra studier inom området? Och granska eventuella bindningar hos forskarna. Men var lika kritisk mot alternativ-medicinare och "naturlighetsförespråkare" som mot skolmedicinen!