Jämlikhet i samhället leder inte bara till bättre hälsa och längre liv, det leder också till större lycka!

Kolla här:http://www.equalitytrust.org.uk/resources/slides!!!!

Jag har i tidigare inlägg relaterat Michael Marmot, som skrivit om vikten av jämlikhet, ur ett hälsoperspektiv, att jämlikhet i ett samhälle gynnar alla, http://johanwalan.blogspot.com/2008/12/michael-marmot-talade-p-lkarstmman-i.html. Per Wirtén skriver om samma sak i gårdagens Dagens Arena, http://www.dagensarena.se/text/2009/09/jamlikhet-behovs. Han relaterar forskning, samlad av Wilkinson och Pickett i boken The Spirit Level, (som jag ännu inte läst, beställdes förra veckan) som visar att "en rad stora samhällsproblem kan minska med ökad jämlikhet. Sambanden mellan god hälsa och små inkomstskillnader är till exempel starka. Samma sak med skolresultat, låg brottslighet, förnöjsamhet, tillit mellan människor, psykisk hälsa, integration och förväntad livslängd. Det finns direkta samband mellan fler hjärtsjukdomar och ökad ojämlikhet.
Det är faktiskt bättre för alla - även övre medelklassen - att leva i ett mer jämlikt men något fattigare land. Man lever bättre och längre. Bokens underrubrik öppnar för ett smartare sätt att få nytt liv i jämlikhetspolitiken: Mer jämlika samhällen presterar nästan alltid bättre." I korthet: Vi lever inte bara hälsosammare och längre i jämlika samhällen, vi blir LYCKLIGARE också! Författarna har dessutom lagt ut ett bildspel på nätet, http://www.equalitytrust.org.uk/resources/slides, där resultaten i boken samlats i mycket åskådliga bilder. Kolla själv!! För t ex psykisk ohälsa är lutningen stark, d v s den psykiska hälsan är mycket bättre i jämlika samhällen än i ojämlika.

Men hur skall man hantera denna kunskap? Hur skall man omsätta den i politisk praktik? Det är en mycket fast rotad föreställning att vi får det bättre, och vi blir lyckligare, om vi blir rikare. Det är ju dessutom sant, i så måtto att i det individuella perspektivet, och inom ett givet samhälle, så lever de rika längre, bättre, friskare och lyckligare liv än de fattiga. Per Wirtén skriver att poängen "är att vägen till ett bättre samhälle inte går via höjd medelinkomst. Att bara bekämpa fattigdom är en återvändsgränd. Det är att minska skillnaderna som är nyckeln." Detta låter sig sägas, men att verkligen få gehör för detta är inte lätt. Det går precis på tvärs mot traditionella borgerliga dygder, att goda idéer, hårt arbete och framåtanda måste löna sig. Det är lätt att föreställa sig hur Jan Björklund spydigt skulle ironisera över eventuella förslag som inte bara råkar leda till utan till och med syftar till att minska skillnaderna även om det blir till priset av lite lägre materiell standard för alla.

Inom Linköpings arbetarkommun har det startats ett visionsarbete, närmast inför valet 2010 men också mer långsyftande. Kent Waltersson har påpekat att (s) har stora chanser att verkligen vinna bland sina klassiska grupper, men att detta faktiskt inte räcker för att vinna valet. "Hur skall vi knyta ihop dem i mitten med dem därnere?" Ylva Johansson resonerade i förrgår, vid ett besök i Linköping, omkring detta. Och en del av hennes svar var att det verkligen finns, också hos medelklassen, en beredskap för solidaritet, om vi bara kan möta den med en trovärdig och entusiasmerande politik. Och hon lyfte bl a fram barnen: "Vi vill något bättre för nästa generation! Varje barn är värt att investera i! Vi måste vara självkritiska, vi har inte gjort allt rätt. Men moderaterna har inte lösningen."

Jag gillade Ylvas resonemang. Och jag ser mycket fram emot att ta del av visionsarbetets resultat. Men än så länge är det många frågor som återstår. Men titta på bildspelet! Mycket illustrativt! Och (trots mina förbehåll ovan) uppmuntrande.