Socialdemokratin måste "ge röst åt rättvisan och solidariteten"!

Missa inte LOs rapport om inkomstutvecklingen, länk här http://www.dn.se/opinion/debatt/skillnaden-mellan-fattiga-och-rika-okar-dramatiskt-1.1009628!
Huvudbudskapet är att "både alliansregeringen och den förra S-regeringen bär ansvar för de växande inkomstklyftorna. Mellan 1991 och 2007 har de rikaste fått ökade disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste har de bara ökat med 15 procent. De senaste sex åren har förvärvsarbetande realt fått i genomsnitt 3,3 procent om året i inkomstökning. Siffran för arbetslösa och sjuka är 0,86 procent."

Med stor sannolikhet så har situationen dessutom förvärrats ytterligare efter 2007. Och detta är (förstås) inte följden av någon opåverkbar naturlag:
"De ökade inkomstskillnaderna i Sverige är resultatet av ett politiskt val. Denna rapport visar utvecklingen fram till 2007. Allt pekar mot att skillnaderna har ökat ännu mer sedan dess. Studien visar att dessa skillnader till stor del är resultatet av politiska beslut. Det innebär därmed att makten finns att göra något åt de ökande skillnaderna. Också detta är en fråga om ett politiskt val."

Dagens Arena, eller mer bestämt Håkan Bengtsson, http://www.dagensarena.se/text/2009/12/ge-rost-at-rattvisan, tycker att situationen är uppfordrande:
"Debatten visar ändå att det finns ett underliggande stöd för rättvisa och värdighet. Men då krävs att något står upp jämlikhetsidealen. Den sociala frågan blir den stora frågan framöver. Och den kan avgöra valet nästa år. Om någon ger röst åt rättvisan och solidariteten."

Björn Elmbrant, också Dagens Arena, är inne på samma sak, http://www.dagensarena.se/text/2009/12/40-ar-sen-gruvstrejken, men är kanske lite mer pessimistisk:
Det Sverige vi lever i i dag är i mycket sig likt från tiden före gruvstrejken. Klassamhället finns kvar och har fördjupats, men nu som då är arbetarklassen osynliggjord. Den stora skillnaden mot då är arbetsgivarnas övertag, genom en reservarmé av arbetslösa, bemanningsföretag som kan kringgå de lagar som kom efter gruvstrejken och en försvagad fackföreningsrörelse.
Dock är en lärdom av det som hände för 40 år sedan att plötsligt en dag bara brister det. Och att även ett osannolikt uppror nerifrån kan skaka om "de däruppe". Men det måste finnas en glipa av hopp för att man ska våga ta steget. Och det måste finnas en stark, självklar solidaritet i samhället i stort mellan starka och svaga. Det är två viktiga förutsättningar för ett framgångsrikt uppror som tycks saknas i dag."

Denna ökande ojämlikhet är omoralisk, den undergräver samhällsmoralen, och den är förödande för folkhälsan, allt detta vet vi sen tidigare, om inte annat genom lärdomar från Wilkinson och Picket, länk här http://www.equalitytrust.org.uk/resources/slides, och från Marmot, http://johanwalan.blogspot.com/2008/12/michael-marmot-talade-p-lkarstmman-i.html.

Vem kan formulera den utbredda ilskan över de ökande orättvisorna, över den ångest och de förödmjukelser som drabbar de utförsäkringshotade, över de arbetslösa ungdomarnas frustration och leda? Och länka ihop den med de starkares och mer lyckligt lottades malande oro, dåliga samvete och växande upprördhet? Vem kan ge den "glipa av hopp" som Elmbrant efterfrågar? Vem kan formulera "Yes, we can", eller "We have a dream" på svenska? Tja, det måste förstås vara den politiska vänstern, i vid mening.

Och vi inom socialdemokratin, som har tagit ansvar för krishantering på 90-talet, budgetdisciplin och utgiftstak, nu måste vi helt enkelt hitta metoder för att motverka ojämlikheten, utan att för den skull riskera återhämtning från den ekonomiska krisen.

Det är förstås inte enkelt. Men ett huvudinnehåll, så vitt jag kan se, måste vara att omfördela. Ökade överföringar från de rika till de fattiga, leder inte till att resurser undandras från den efterfrågan som behövs för krisbekämpning. De fattiga har inte råd att investera i konst, guld eller andra fasta värden, eller att stoppa undan på bankkonton i något skatteparadis, de konsumerar.

Jag hoppas att socialdemokratin uppfattar att "den sociala frågan blir den stora frågan framöver". Och att (s) kan "ge röst åt rättvisan och solidariteten".