Segregationen ökar. Bryr sig alliansen?

Apropå slutklämmen i förra inlägget: Hur går det då med att skapa ett tillräckligt integrerat samhälle för att få en grund för en gemensam berättelse, för en samhällsgemenskap? Tja, det går dåligt.

Häromdagen kom siffror från Linköpings kommuns statistikkontor över arbetslösheten, totalt och uppdelat på olika stadsdelar, http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Fakta%20om%20Link%c3%b6ping/Statistiska%20fakta%20om%20Link%c3%b6ping/Statistikinfo/Statistikinfo%202009/nr%2007%20Arbetss%c3%b6kande%20delomr%c3%a5den.pdf. Där framgår att arbetslösheten ökar, och det visste vi ju redan. Men dessutom att skillnaderna ökar. Och det visste vi ju också.

I denna rapport redovisas inte ungdomsarbetslösheten i Linköping för sig, men vi vet ändå att på nationell nivå är totalläget för ungdomar sämre än för övriga, sämre än tidigare och sämre än jämförbara EU-länder. Och högst sannolikt är också skillnaderna inom kommunen ännu mer uttalade för ungdomar än för övriga.

Arbetslinjen talade alliansen om inför valet 2006. Det låter nu bara som ett hån.