Kloka synpunkter, http://www.nytimes.com/2009/10/29/opinion/29kristof.html?_r=1&em, av en för mig hittills okänd krönikör, Nicholas Krisstof, i New York Times, om effekter och kostnader för väst av att satsa på soldater respektive utbildning i Afghanistan. Han påpekar att "when I travel in Pakistan, I see evidence that one group — Islamic extremists — believes in the transformative power of education. ... What I don’t see on my trips is similar numbers of American-backed schools. It breaks my heart that we don’t invest in schools as much as medieval, misogynist extremists."
Och han påpekar hur Bangladesh har satsat mycket mer, än Pakistan, på utbildning, inklusive för flickor. "Bangladesh now has more girls in high school than boys. (In contrast, only 3 percent of Pakistani women in the tribal areas are literate.)"
Och "those educated Bangladeshi women joined the labor force, (which) led to a virtuous spiral of development, jobs, lower birth rates, education and stability. That’s one reason Al Qaeda is holed up in Pakistan, not in Bangladesh, and it’s a reminder that education can transform societies."
Torbjörn Pettersson, ordförande i Svenska Afghanistankommittén, resonerar precis likadant, http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3693587.svd: "Den talibanledda motståndsrörelsen består endast av drygt 25000 man och har svagt folkligt stöd. Ändå visar de opinionsundersökningar som ABC News och BBC gör att var fjärde afghan, 7–8 miljoner människor, anser att det är försvarbart att angripa de utländska styrkorna. Det är en fördubbling på tre år. De utländska trupper som efter talibanregimens fall välkomnades av afghanska folket har av allt fler kommit att betraktas som en del av problemet snarare än en del av lösningen."
Och "Afghanistan behöver utländskt militärt stöd för att inte störtas i inbördeskrig, men våldsprovocerande utländska trupper kan göra mer skada än nytta. Obamas vägval borde därför också diskuteras när Sveriges riksdag i höst tar beslut om den framtida insatsen i Afghanistan.
Svensk fredsfrämjande trupp kan fortsatt spela en viktig roll i att stärka den afghanska armén och polisen och därmed bidra till stabilitet. Men det är diplomatisk dialog, politiskt kravställande och resultatorienterat utvecklingssamarbete som kan vända utvecklingen (min markering.JW)."
Och avslutningsvis: Afghanistan behöver en humanitär offensiv.
Ny bok: En osynlig hand som stjäl våra liv
4 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar