Eld i Royal Albert Hall

Karlar gör listor: Världens häftigaste bil, snyggaste fotbollsmål, snyggaste gitarrsolo, vackraste kvinna, ja, ni vet. Så även jag, åtminstone vad gäller musik. Även om jag egentligen tycker att det är lite löjligt.

Som tonåring tyckte jag att världens bästa bluesskiva var B B Kings Live at the Regal. Och när jag nu lyssnar på den på CD (det är många år sen jag slet ut mitt gamla LP-exemplar) så tycker jag fortfarande att den är strålande. B B King är inte världens bästa (där har ni listtendensen igen) bluesgitarrist, och kanske inte världens bästa sångare heller, men han är bland de bästa, och han är komplett som bluesartist, mer än kanske någon annan. Och på denna skiva har han ett så fantastiskt bra kompband, särskilt pianisten.

Sen är det en annan femma att B B har gjort massor av halvdåliga inspelningar på äldre dar. Lyssna på sextiotalsskivorna!

Annars är Jimi min största gitarridol. Och även här gäller att man i första hand skall lyssna på originalskivorna, det har getts ut en hel del av mindre god kvalitet. En fenomenal inspelning är den version av Fire som han gjorde med Experience i Royal Albert Hall, http://www.youtube.com/watch?v=U_hwjgB6XgU. Bara en trio, inga pålägg, inget fusk, högt tempo, fenomenalt gitarrsolo. Fruktansvärt fula knästövlar. Och lyssna särskilt på hans svajarmsåkning med slutackordet på 3:28, precis på slutet. Jag får ståpäls varenda gång!!