S(T)AABEN och kapitalet: Vad ska man tycka?

Staten bör ta ett aktivt ansvar för fordonsindustrin. Och samtidigt koppla det till krav på miljöomställning!

Ska staten, i form av dess företrädare regeringen, ta initiativ för att rädda SAAB? Tja, vad ska man tycka? Ska SAAB betyda Statligt Ansvarstagande för AutomobilByggande? Eller Slippa Ansvarstagande är Allra Bäst? Regeringen spelar Svarte Petter med GM. Eller kanske bluffpoker? Och under tiden riskerar initiativet att gå förbi, så att frågan om vad man skulle ha kunnat göra blir hypotetisk.

Med viss vånda, eftersom detta verkligen inte är mitt fackområde, så bestämmer jag mig för att stödja de krav som socialdemokraternas näringspolitiske talesman Thomas Eneroth med flera formulerat, se nedan. Men jag vill komplettera dessa med att betona vikten av att ett statligt utvecklingsstöd kopplas till de förändringskrav som miljökrisen ställer på oss. Oberoende av SAABs kris.

Björn Elmbrant resonerar klokt som vanligt, http://www.dagensarena.se/text/2009/02/xx. Han får mig att förstå varför jag känner sån olust inför problemet: Nu finns det inte längre något bra svar på frågan om hur man skall lösa SAABs problem, det riskerar att bli fel hur det än blir. Initiativ borde ha tagits för länge sen, för att ändra på inriktningen på SAABs produktion, istället för att bara fortsätta, med förlust, med att försöka tävla i lyxbilsklassen.

Elmbrant skriver: ”Pressen på Reinfeldt är också en press att han ska uppträda värdigt som ordförande i EU:s ministerråd, som han ju blir om några månader. Kan han på en och samma gång "rädda" Saab med okonventionella metoder, och samtidigt bråka med Tysklands och Frankrikes regeringar, om deras uppenbara brott mot den inre marknadens regelverk?Svaret är nej. Reinfeldts val blir att vara bäst i EU-klassen, fast Sarko och andra busar och inte läser sina läxor. Sympatiskt på ett sätt, men lite naivt, kanske. Det finns inga vinnare, bara förlorare i detta Svarte Petter-spel om var jobben ska försvinna i en överdimensionerad bilindustri, som gör fel sorts bilar.

Var finns de långsiktiga lösningarna, visionerna om samhället bortom den ekonomiska krisen? Var finns de små elbilarna, som byggs i Norge, men inte i Göteborg? Var finns idéerna om att ersätta biltrafiken i våra storstäder med spårtaxi, som tillverkas i Korea, men inte i Trollhättan? Var finns de statliga beställningarna, som förr var en skjuts framåt för ny teknik? (min markering. JW)

Vem är denna någon, som ska ta helhetsgreppet? Det är inte kvartalskapitalismen, som bara gett oss stadsjeepar och en och annan etanolbil. Det är inte Fredrik Reinfeldt. Han och hans regering kan inte ens stava till ord som industripolitik, kluster och kompetens. Framtidens dom över honom lär bli hård”.

Håkan A Bengtsson, också på Dagens Arena, http://www.dagensarena.se/text/2009/02/ofullstandig-kalkyl, resonerar på likartat sätt:
”Två olika tankelinjer möts i den aktuella debatten om Saabs framtid:

1. Nationalekonomernas svar är entydigt: Företaget bör läggas ned eftersom det går med förlust. Det är också ett budskap som återupprepas av borgerliga politiker. Kunderna är inte - åtminstone inte just nu - beredda att köpa Saabs produkter. Därmed är saken avgjord. Så lyder det strikt ekonomistiska receptet.

2. Andra ekonomer talar om det industriella kluster (i vilket Saab är en viktig kugge) som nu riskerar att skatta åt förgängelsen. Det handlar om sex decennier av industriellt kunnande och ett myller av underleverantörer. Allt detta kan vara för evigt förlorat. Vad innebär det för Sveriges ekonomiska utveckling på lång sikt?

Regeringen talar nationalekonomernas språk. Maud Olofsson vill inte ha Saab i sitt knä. På kort sikt är staten den enda aktör som kan ta ansvar för att utveckla företaget, i varje fall under en övergångsperiod. Kanske kan företaget överleva om det omstruktureras under den nuvarande krisen. På sikt skulle en ny privat ägarkonstellation kunna ta över företaget, kanske med staten som delägare. Men denna möjlighet kommer inte att prövas. Kostnaden skulle läggas på skattebetalarna upprepar regeringen sitt effektiva och smått populistiska mantra. Men även förlusten av industriellt kunnande betingar ett högt pris. Det ingår emellertid inte i kalkylen.Oppositionen vacklar mellan dessa två perspektiv. Den talar om industrins framtid och roll. Men i praktiken accepterar den att staten inte ska träda in och spela en roll under övergångsperiod för att pröva om Saab kan överleva. Näringspolitik har i svensk politisk debatt blivit ett ickeord. Staten ska hålla sig borta från näringslivet och ekonomin. Vi har här närmast konsensus över blockgränserna. Dessvärre saknas också långsiktiga industrialister i vårt land. Kvartalskapitalismen regerar”.

Mona Sahlins uttalande 090216, http://www.socialdemokraterna.se/Media/Senaste-nytt/Mona-Sahlin-Statsminister-Fredrik-Reinfeldt-maste-visa-ledarskap-/, som jag gissar att Håkan Bengtsson anspelar på, lyder:
”Statsminister Fredrik Reinfeldt måste snabbt visa ledarskap när framtiden för SAAB är oviss. Jag förväntar mig nu han börjar agera för att skapa långsiktigt goda förutsättningar för jobb och ekonomi i Sverige.
- Fordonsindustrin spelar en avgörande roll för Sverige. Vår industri är uppbyggd som ett nät av stora bolag, koncerner, och en stor mängd underleverantörer med viktig forskning och utveckling. Svensk fordonsindustri sysselsätter omkring 140 000 personer i Sverige - inklusive de anställda i leverantörsledet. Fordonsindustrin är därför viktig för hela samhällsekonomin och därmed ytterst vår gemensamma välfärd, säger Mona Sahlin.
- Inom SAAB finns fantastiskt mycket kunnande och industriell kompetens. Där utvecklas spjutspetsteknik för framtidens bilar. Här finns utvecklingsmöjligheter som måste tas tillvara. Sverige skulle kunna vara ledande i utvecklingen av framtidens nya renare bilar”.

Detta uttalande från Sahlin rymmer ju inte några konkreta krav, det har Håkan Bengtsson rätt i.. Men det gör i gengäld det från Tomas Eneroth, Stefan Löfven och Anneli Hulthén http://www.socialdemokraterna.se/Media/Senaste-nytt/S-och-IF-Metall-Regeringens-passivitet-ett-svek-mot-svensk-fordonsindustri-/:
”Näringsminister Maud Olofssons besked att regeringen inte avser att agera för att stötta SAAB innebär att de borgerliga nu smiter från ansvaret. Regeringen sviker sitt eget löfte om stöd och lånegarantier på 28 miljarder kronor till svenska biltillverkare. Det säger nu socialdemokraternas näringspolitiske talesperson Tomas Eneroth, IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven samt kommunstyrelsens ordförande i Göteborg Anneli Hulthén, som idag presenterar sju skarpa krav på investeringar i svensk fordonsindustri och industriell kompetens.

Socialdemokraterna och IF Metall ställer nu ett antal krav på regeringen att stärka fordonsindustrins konkurrenskraft genom:
*Ge besked om lånegarantier. Regeringen måste leva upp till sina löften
*Utnyttja möjligheterna i EU-samarbetet, bl.a. globaliseringsfonden
*Forcera investeringarna i fordonsforskningsprogrammen. Vi vill investera 500 miljoner kronor per år med en extra satsning på 250 miljoner kronor 2009.
*Genomför ett Miljöbilspaket med efterfrågestimulanser med miljöbils- och skrotningspremie
*Öka investeringarna i infrastruktur med två miljarder per år.
*Investera i utbildning och kompetens. Anställda måste rustas inför framtiden, omställning underlättas och lågkonjunkturen utnyttjas. -6 000 vidareutbildningsplatser för anställda inom fordonsindustrin. -Spetskompetenslyft på 20 000 platser för att möta varselvågen och ta vara på befintlig kompetens -50 000 nya platser inom högskola, KY, arbetsmarknadsutbildning, komvux/yrkesvux, utbildningsvikariat
*En fungerande a-kassa för trygghet i omställning.”

Vad tycker jag själv då? Tidigare har jag resonerat som så att en styrka i det svenska förhållningssättet inför globaliseringen har varit att vi inte har varit protektionistiska, vi har inte hållit krisbranscher under armarna. Och vi har klarat denna relativt renläriga hållning just för att vi har haft bra trygghetssystem, fr a i form av arbetslöshetsförsäkringen och alla utbildnings-, vidareutvecklings- och omställningssmöjligheter som funnits kopplade till denna. Men nu, efter borgarnas nedrustning, har vi ju inte detta längre!! Nu kommer det verkligen att bli svårt för alla som blir arbetslösa till följd av en eventuell nedläggning av SAAB. Jag stöder Eneroths, Löfvens och Hulthens krav ovan. Men jag skulle vilja koppla dessa till det som Elmbrant skriver ovan, om vikten av att ett statligt utvecklingsstöd till fordonsindustrin kopplas till de förändringskrav som miljökrisen ställer på oss, oberoende av SAABs kris.