Jag skrev i föregående inlägg att jag skulle bidra till en eventuell insamling till journalisten Singh, ifall någon skulle starta en sådan. Som man kunde räknat ut så är detta redan gjort. Organisationen Sence About Science skriver om fallet på sin hemsida, http://www.senseaboutscience.org.uk/index.php, och där finner man också ett upprop som man kan skriva under, det går lätt via nätet, och även en insamling som man kan stödja, om man nu gillar att använda kreditkort på nätet. (Jag gjorde detta, med viss tvekan).

Hemsidan är f ö imponerande, massor av länkar till intressanta ämnen, kanske en viss övervikt för medicinska spörsmål, men också t ex klimatfrågor.

Landstingets avtal med Vidarkliniken legitimerar kvacksalveri

I dagens Corren har jag en liten debattartikel om alternativmedicin, se nedan:

När patienter undrar om alternativmedicin och naturläkemedel så blir det en fråga för oss läkare, vare sig vi vill det eller inte.

Jag läste i tidningen att vetenskapsjournalisten Simon Singh står inför rätta, stämd av det brittiska kiropraktorsförbundet (BCA) för ärekränkning. Singh har kritiserat BCA för att de påstår att deras behandlingsmetoder kan hjälpa mot bland annat barnkolik, astma, sömnproblem och öroninfektioner, utan att det finns några vetenskapliga belägg för detta, och att de därför "glatt främjar bluffbehandlingar". Rättegången är inte avgjord.

Singh är medförfattare till en bok om alternativmedicin som jag har på min "att läsa-lista". Boken heter Salvekvick och kvacksalveri - Alternativmedicinen under luppen, recension i DN finns här: http://dn.se/nyheter/vetenskap/alternativmedicin-mest-bluff-1.521715. Och även om författarna framför att de också för egen del tagit till sig en del råd och behandlingar, Singh säger att han börjat ta fiskolja varje dag, så är de ändå huvudsakligen kritiska mot mycket inom alternativmedicinen. Som den farligaste behandlingen framhåller man kiropraktorsbehandling av nackbesvär, där det ska finnas 700 dokumenterade dödsfall (!) som följd av behandlingen. Det finns bara stöd för behandling av ryggen, inte nacken.

Som den största bluffen anges homeopatin, "den snabbast växande alternativmedicinen i Europa. Inom homeopatin späs påstått verksamma ämnen ut i vätska så många gånger att det inte kan finnas några molekyler kvar av det ursprungliga ämnet. Ändå hävdar anhängarna att medlen botar allt från sår till cancer".

Jag tycker att sjukvården, och i första hand läkarkåren, har anledning till viss självkritik med anledning av ovanstående. För det första är nog människors intresse för alternativmedicin åtminstone delvis uttryck för bristande kommunikation från vår sida. Och vi är dåliga på att involvera våra patienter i behandlingen. Patientenkäter brukar visa just detta, att våra patienter vill vara mer delaktiga.

För det andra tycker jag att vi i sjukvården lämnar våra patienter i sticket när de har frågor om alternativmedicinsk behandling. De flesta av oss kan inte så mycket om detta, och vi uppfattar att det inte ligger inom vårt ansvarsområde: "Jag skriver ju inte ut naturläkemedel, patienterna får väl göra som de vill". Men eftersom det är något som patienterna gör för att förbättra sin hälsa, och som de har frågor om, så blir det vår fråga, vare sig vi vill det eller inte.

För det tredje så ogillar jag att landstinget har tecknat avtal med Vidarkliniken, antroposoferna i Järna. Dessa ägnar sig bland annat åt homeopatisk behandling. Det innebär att östgötar ges sådan bluffbehandling, bekostad med skattemedel. Och ännu värre är att landstinget indirekt därmed ger legitimitet åt detta kvacksalveri. Jag skulle vilja att det gjordes mer tydligt vem som driver detta. Vem är beredd att ta ansvar?

Alltnog, om Simon Singh verkligen skulle bli fälld så hoppas jag att någon startar en stödinsamling för att täcka skadeståndet. Och jag lovar att i så fall bidra med en slant.

Louis Jordan, Caldonias pappa

Louis Jordan hade jag inte alls hört talas om för, säg, fem år sen, inte vad jag minns i alla fall. Trots att han gjort så mycket bra låtar, och att han var så betydelsefull för utvecklingen av både rhytm&blues och rock&roll. Han är mannen bakom drösvis med hits, bl a Caldonia och Let the good times roll. Här kommer lite länkar till you tube.
Caldonia med Louis Jordan
http://www.youtube.com/watch?v=PR6pHtiNT_k
Choo Choo Ch'boogie-Louis Jordan & the Tympany 5
http://www.youtube.com/watch?v=Xf00r-0tHjM&feature=related
Let the goods time roll
http://www.youtube.com/watch?v=YdQJ3Q0uhYE&feature=related
Five Guys Named Moe
http://www.youtube.com/watch?v=7m7jXpDaK58
Louis Jordan var också tidigt ute med något som liknar rap, You Gotta have a Beat, i denna skollektion som visserligen trollbinder eleverna men ändå bekymrar läraren
http://www.youtube.com/watch?v=xrsfdccS_Lo&feature=related

Vill du läsa lite mer om Jordan så vill jag tipsa om AMG, all music guide, utmärkt nätsajt för musikorientering. Här är deras text om Louis Jordan
http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=11:wiftxqt5ldfe~T1

Louis Jordan-covers finns det hur många som helst. Jag trodde faktiskt att Let the good times var ett Ray Charles-original, men se det var visst fel. Men han gör den bra i alla fall.
http://www.youtube.com/watch?v=wjELrev9TU0
Clarence Gatemouth Brown gör rättvisa åt Caldonia, kolla här
http://www.youtube.com/watch?v=5q0yCHkfvK8 Den gitarrintresserade kan ju kolla lite extra på hans, Gatemouths, minst sagt oortodoxa högerhandsteknik, omkring 1:45-1:55.

Och slutligen kan jag inte låta bli, fast det är lite vid sidan om, några länktips till. Först denna
http://www.youtube.com/watch?v=Bb5GVVKU7eM&feature=related, med fem (!) formidabla bluesmunspelare, anförda av Big Mama Thornton. Och så Hound dog, från samma studio, sannolikt samma tillfälle, också Big Mama Thornton, tillsammans med bl a Buddy Guy
http://www.youtube.com/watch?v=5XUAg1_A7IE&feature=fvw. Och så Elvis cover, som förstås är mycket mer känd än Thorntons
http://www.youtube.com/watch?v=FJsQSb9RFo0.

Resultat av Vårdval Stockholm: Sämre vård och ökade klyftor

Apropå effekter av privatiseringar av vård så finns en rapport från Stockholm, http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Partidistrikt/Stockholm/Hem1/Nytt-fran-Stockholms-Stad/Resultatet-av-Filippa-Reinfeldts-vardval/
Sammanfattningen lyder:
Resultatet av Filippa Reinfeldts vårdval: Sämre vård och ökade klyftor

Kvaliteten i primärvården har försämrats sedan Vårdval Stockholm i hast infördes i januari 2008. Störst försämringar har skett på vårdcentraler som ligger i utsatta områden. De har i genomsnitt förlorat 3,9 miljoner kronor och nästan fem anställda per vårdcentral under 2008 – trots att de har lika många patienter som året innan. Det visar rapporten ”Ett år med Vårdval Stockholm” som Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting presenterade den 25 februari.

– Läkare får göra sjuksköterskors jobb, patienter som tidigare kunde få hjälp per telefon måste nu gå in till vårdcentralen och vården har tvingats att skära ned antalet sjuksköterskor och undersköterskor. För att få ekonomin att gå ihop har vårdcentralerna tvingats till kvalitetsförsämringar för både patienter och personal, säger Ingela Nylund Watz, oppositionslandstingsråd för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting.

­– Klyftorna i vården mellan fattiga och rika, mellan sjuka och friska, har ökat på ett sätt som saknar motstycke i Sverige. Rinkeby vårdcentral har halverat sin personal – trots att de ska ta hand om oförändrat antal patienter. Det förebyggande hälsoarbetet i utsatta områden har nästan försvunnit eftersom det inte ger några pengar i Filippa Reinfeldts vårdvalssystem. Jag är skakad över Vårdval Stockholms härjningar, säger Dag Larsson, oppositionslandstingsråd för Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting.

Och länk till hela rapporten finns här http://www.socialdemokraterna.se/upload/webbforalla/ak/stockholm/dokument/pdf/Landstinget/2009/V%c3%a5rdvalsrapport.pdf

Dag Larsson är alltså skakad över Vårdvals Stockholms härjningar, och det är ju bara att instämma. Och som sosse i provinsen blir man ju också skakad över att trots dessa upprörande effekter så förblir stödet för (s) i Stockholm så lågt, och stödet för Alliansen så starkt. Gillar stockholmarna i gemen verkligen denna politik?

Utvärdera och ifrågasätt privatiseringarna!

Anne-Marie Lindgren har skrivit om behovet av utvärdering av privatiseringar av skattefinansierad verksamhet, http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/AT/smpage.fwx?page=44&KOMMENTAR=1680:

"Socialdemokratin bör ta initiativ till en grundlig utvärdering, av oberoende forskare, av privatiseringens effekter. Det borde ha varit en självklarhet för länge sedan; det handlar ju faktiskt om hushållningen med skattepengar. Har vi vunnit något, och i så fall vad? Vad har vi förlorat? Vilka problem har uppstått - och, inte minst, vad gör vi åt dem?"

Och vidare: "Som sagt, det kan finnas rationella skäl att låta privata företag driva skattefinansierad verksamhet. Men det finns också i många fall rationella skäl att inte göra det. Vård och omsorg är inte varor att distribuera enligt marknadens vanliga lönsamhetskalkyler utan kräver andra hänsyn. Ofta nog betyder det att marknadens mekanismer inte är användbara, ens i modifierad form. Och när marknadens mekanismer inte är tillämpliga, slår det fel när aktörer styrda just av marknadstänkande tar hand om verksamheten.

Hela privatiseringsvågen bärs upp av en intressestyrd mytologi om privata företagsamhetens absoluta överlägsenhet vad gäller effektivitet, kvalitet och låga kostnader. Myten håller inte för verklighetens erfarenheter - det har vi vid det här laget övernog med exempel på.

Socialdemokratin bör ta initiativ till en grundlig utvärdering, av oberoende forskare, av privatiseringens effekter. Det borde ha varit en självklarhet för länge sedan; det handlar ju faktiskt om hushållningen med skattepengar. Har vi vunnit något, och i så fall vad? Vad har vi förlorat? Vilka problem har uppstått - och, inte minst, vad gör vi åt dem?"

På sätt och vis är A-MLs påpekande lite förvånande: Finns det inte redan mycket skrivet om detta? Jag tror det, men jag tror också att mycket är detaljstudier, ofta gjorda av privatiseringsivrare, och ofta gjorda med ett snävt perspektiv: Se här, när vi nu har privatiserat så får vi så här mycket mer tyskalektioner, eller knäoperationer, eller städade kvadratmeter, till samma penning. Och sådana studier säger förstås inte så mycket om de samlade effekterna, vare sig vad gäller det som verksamheten skall syfta till, tyskakunskaper, minskat lidande i knäartros eller ren miljö, eller om sekundära effekter, t ex medarbetarnas eventuella stressbesvär, och inte heller om övergripande aspekter som större eller mindre jämlikhet vad gäller tyskakunskaper eller knälidande. Och för all del, även vad gäller privatiseringskritik gäller att det är förstås betydligt svårare att göra studier som kan säga något om övergripande effekter.

Vad gäller mitt eget verksamhetsområde, primärvård, och den pågående vårdvalsprocessen, så vet jag att genomförandestudier pågår. Men jag har inte sett någon grundlig, oberoende utvärdering av summaeffekterna av privatisering av primärvård. Eller rättare sagt så kanske jag har det, men ingen svensk. The political economy of health care, av Julian Tudor Hart, recension och sammanfattning här http://allmanmedicinbd.se/2008/03/26/julian-tudor-hart-the-political-economy-of-health-care/, är skriven med ett brittiskt perspektiv, och handlar om NHS, dess "historical development, current state and potential future". Den ligger i en bokhög vid min läsfåtölj, dock, måste jag erkänna, en bit ner. Enligt recensenten attackerar Tudor Hart "krypande “consumerism” och kommersialisering med kliniska, politiska och ekonomiska argument. Ursprungligen var NHS en service till alla för att nu glida över till att skapa profit för få. Det blir dyrare och ineffektivare vård samtidigt som samhället destabiliseras och hälsoklyftorna ökar. Administrativ kontroll ökar katastrofalt.

Konsultationen bör ses som atomen i hälsovården och rådande hälsoekonomi kritiseras för att se mötet som en affär mellan säljare och köpare. “Managed care” konstrueras för att passa varu-tänkandet".

Men åter till Sverige: Vem tar initiativ till den utvärdering som Anne-Marie Lindgren efterlyser?

Segregationen ökar. Bryr sig alliansen?

Apropå slutklämmen i förra inlägget: Hur går det då med att skapa ett tillräckligt integrerat samhälle för att få en grund för en gemensam berättelse, för en samhällsgemenskap? Tja, det går dåligt.

Häromdagen kom siffror från Linköpings kommuns statistikkontor över arbetslösheten, totalt och uppdelat på olika stadsdelar, http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Fakta%20om%20Link%c3%b6ping/Statistiska%20fakta%20om%20Link%c3%b6ping/Statistikinfo/Statistikinfo%202009/nr%2007%20Arbetss%c3%b6kande%20delomr%c3%a5den.pdf. Där framgår att arbetslösheten ökar, och det visste vi ju redan. Men dessutom att skillnaderna ökar. Och det visste vi ju också.

I denna rapport redovisas inte ungdomsarbetslösheten i Linköping för sig, men vi vet ändå att på nationell nivå är totalläget för ungdomar sämre än för övriga, sämre än tidigare och sämre än jämförbara EU-länder. Och högst sannolikt är också skillnaderna inom kommunen ännu mer uttalade för ungdomar än för övriga.

Arbetslinjen talade alliansen om inför valet 2006. Det låter nu bara som ett hån.

Fira nationaldagen? Ja, om det får innebära kamp mot segregation och utestängande

Finns det något vettigt att säga om nationaldagen? Behövs den? Till vad? Är det inte så att firandet rymmer mer hot än möjligheter? I Östergötland har vi kunnat läsa att polisen den senaste tiden har haft att göra med att försöka räkna ut var nazisterna skulle ha sitt firande, för att förbeygga konfrontationer med anarkistisk vänster. Inte särskilt uppmuntrande.

Nyss avslutades fotbollslandskampen mot Danmark (som man f ö inte blev särskilt glad av). Och den inleddes med allsång av Du gamla, du fria. Båda verserna, även den bedrövligt nationalistiska andra versen: "Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden. Jag vet vad Du är och Du blir vad Du var". Kan vi inte en gång för alla skippa denna vers? Vad är det vi, och andra, skall hålla i ära? När vikingarna krigade i England på 1000-talet? Alla krig med Danmark? (Ja, då är ju fotboll bättre). Trettioåriga kriget? Karolinernas härjningar i Ryssland? Och den besinningslösa dräneringen av Sverige på vuxet mansfolk till armén? När drygt tretusen man i Armfeldts armé frös ihjäl på norska gränsen efter Karl XII:s död nyåret 1718-19?

Göran Rosenberg, klok som alltid, har dels skrivit om detta i DN, http://www.dn.se/opinion/kolumner/nationen-pa-gott-och-ont-1.873160, dels hållit tal, i Södertälje, http://www.rosenberg.se/_artiklar/nationaldagstal.html. Han lyfter fram tveksamhet mot ett uppifrån påbjudet firande av nationaldagen, men också ett engagemang för nationaldagen som ett firande, inte av den nation som fanns, utan av en nation som är möjlig, om vi lyckas överbrygga alla de gränser som riskerar att skilja oss åt:

"Jag har funderat... över vad det är som får oss att känna samhörighet med andra människor. Ja, med andra människor än dom som står oss nära. Med människor vi inte personligen känner, aldrig personligen har träffat, aldrig personligen kommer att träffa. Alltså samhörigheten med människorna i det samhälle vi lever i, dvs Sverige. Inte samhörighet i bemärkelse att tycka lika som andra människor eller att vara lika eller se lika ut, utan det slags samhörighet med andra människor som innebär att man kan dela ett samhälle med varandra, känna sig delaktig i samhällets angelägenheter, respektera dess lagar och regler, vara beredd att göra en insats för samhället, att offra något för det, att känna förtroende för att det jag gör för samhället, det gör alla andra också. Det slags samhörighet som bygger på känslan och erfarenheten av att med dom här människorna har jag så pass mycket gemensamt att vi också kan vara oeniga, vara olika, ha olika värderingar om saker och ting, ha olika intressen, ha olika uppfattningar om hur vi ska möta samhällets utmaningar och problem, ja i sista hand om hur det samhälle vi delar ska se ut – och det utan att behöva vara rädda för varandra, utan att vilja vända ryggen åt varandra, utan att vilja bygga en mur mellan varandra, utan att vilja leva i ett samhälle där dom andra inte finns.Dvs den samhörighet som krävs för att vi ska känna förtroende och respekt för dom uttalade och outtalade överenskommelser som idag ligger till grund för det svenska samhället, för demokratin, för rättvisan, för allas likhet inför lagen, för allas lika möjligheter att bli delaktiga i samhället och göra det till sitt. Det slags samhörighet som i sista hand måste bygga på att samhället är öppet för dom som vill komma in i det – och att dom som vill komma in i det är öppna för det samhälle som dom vill komma in i – för dess historia, dess språk, dess traditioner, dess lagar och sedvänjor, dess berättelser och högtider. Inte nödvändigtvis för att göra allt detta till sitt, utan för att så småningom kunna göra samhället till sitt. Och med tiden känna igen sig i det, och känna sig någotsånär hemma i det, och kanske rentav känna en viss glädje över att få vara en del av det, och därmed känna en viss samhörighet med människorna som de delar det med.

Vad är det då som krävs för att en sån samhörighet ska kunna uppstå och bevaras?...
...Jag tror vi behöver känslan också, den känsla som kommer av gemensamma erfarenheter av och med andra människor, och därmed gemensamma minnen, och därmed gemensamma berättelser. Allt det där som krävs för att vi inte ska bli främmande för varandra, och börja misstro varandra, och bli rädda för varandra och börja bygga murar mot varandra (min markering. JW).

Jag tror att det första vi måste göra är att göra det möjligt för framförallt unga människor att överskrida dom många nya gränser och klyftor som drar igenom vårt samhälle, och därmed göra det möjligt för människor med olika bakgrund, ja ibland från helt olika världar, att möta varandra, nötas mot varandra, få gemensamma erfarenheter av och med varandra, få gemensamma minnen och gemensamma berättelser och därmed utveckla det slags samhörighet med varandra som jag tror varje samhälle kräver (min markering.JW).

Så jag vill se den här dagen, nationaldagen, inte som ett firande av den nation som en gång fanns utan av den nation som idag är möjlig – men som är möjlig bara om vi förstår att det är en annan nation än igår, byggd på en annan samhörighet, baserad på delvis andra erfarenheter och andra minnen och andra berättelser...Och det är det jag till sist vill kunna fira, att vi kan samlas här på torget idag, alla vi som lever i Sverige, samlas över alla dom gränser som alltmer tenderar att skilja oss åt, och upptäcka hur mycket det är som vi faktiskt har gemensamt och hur mycket vi har som är värt att gemensamt försvara och bevara, och hur mycket vi gemensamt har att förlora om vi misslyckas".

Nicke Bremer är f ö inne på liknande tankar, http://nickebremer.blogspot.com/.

Ja, okej då: Om vi tar bort andra versen i nationalsången, och om vi betonar nationaldagen som en möjlighet att bygga en nationell gemenskap, med nya, gemensamma erfarenheter, om vi lyckas motverka segregationen så att vi verkligen får så pass mycket gemensamma erfarenheter att det räcker till att bygga en nationalkänsla på, då är jag med på tåget.

Förhandsbesked eller inte? Från Corren

Anna-Lena Sörensson och jag har en artikel i dagens Corren. Den handlar om huruvida det skall krävas förhandsbesked vid sjukvård (på landstingets bekostnad) i annat EU-land. Här är artikeln:

Hemmalandstinget måste få säga sitt först när svenskar åker ut i Europa för att få sjukvård, skriver oppositionsrådet ANNA-LENA SÖRENSSON (S) och läkaren JOHAN WALAN (S).

Debatten om möjligheten att åka utomlands för att få planerad vård är aktuell och viktig. Borgerligheten vill göra det till en fråga om att vara för eller emot valfrihet - men så enkelt är det inte.
Att medborgarna har möjlighet att välja vård i ett annat land inom EU när behandlingsalternativ saknas i Sverige, eller när köerna är långa, är bra. Det hjälper också EU:s medlemsländer att utnyttja eventuella överkapaciteter i högspecialiserad vård. I Östergötland skulle det kunna handla om att ta emot patienter i brännskade- och neonatalvården. Det ska dessutom vara en självklarhet att även kroniskt sjuka människor ska kunna resa och arbeta runt om i Europa utan att riskera att bli utestängda från akut sjukvård om sådan skulle behövas.
Om detta är vi inte oense.
Det vi är oense om är huruvida ansvar för vårdens omfattning, utformning och finansiering ska vara en fråga för medlemsländerna själva eller en fråga som ska lösas på en fri sjukvårdsmarknad. Denna åsiktsskillnad konkretiseras i synen på så kallade förhandsbesked. Förhandsbesked innebär att en person som vill söka planerad vård i ett annat land först ansöker om att få kostnaden för vården ersatt. Därefter behöver patienten endast betala vad motsvarande vård skulle ha kostat i hemlandet.
Det blir en helt orimlig situation om svenska medborgare ska kontakta vårdgivare utomlands och komma överens om vårdinsatser utan att vårdbehovet och åtgärdens lämplighet har bedömts av hemmalandstinget först. Det kan leda till att vårdgivare ger vård som inte är tillräckligt medicinskt dokumenterad eller att enheter med dåliga medicinska resultat tar sig an östgötska patienter. Det skulle också kunna innebära att en patient tar för sig av vård på någon annan och sjukare patients bekostnad.
Den borgerliga regeringen är emot förhandsbesked - som de menar innebär ett hinder för marknaden. Vi Socialdemokrater anser inte att förslaget ska syfta till att gynna marknaden, utan ska främja patienternas rättigheter till en god och rättvis hälso- och sjukvård. Möjlighet till förhandstillstånd innebär en trygghet för patienten och garanterar en rättvis och lika tillgång till sjukvården för alla. Det får inte vara så att den med störst inkomster får lättare tillgång till vården än den med små.
Vi Socialdemokrater vill att medlemsländerna själva ska få bestämma om de vill tillämpa förhandsbesked. Vården är först och främst en nationell fråga och det ska vara på nationell nivå som det bestäms hur vårdens resurser ska fördelas. Det är viktigt för att garantera att resurserna får till dem med störst behov.
För oss Socialdemokrater handlar det om att sätta människan före marknaden.
Anna-Lena Sörensson
Johan Walan